Nu är det inte lägen kvar. Jag vet att jag har upprepat den meningen med jämna mellanrum under ett par veckor nu, men nu är det verkligen inte länge kvar! Speciellt inte med tanke på att vi ska packa det sista, städa ur en 5:a med två toaletter och jag ska hinna med en hel del skolarbetet. Däribland två labbar.
Just nu sitter jag här med morgonkaffet och försöker göra lite efterforskning på katalas. Tanken är att vi ska utforma egen frågeställning kring enzymet och sedan utföre en serie experiment för att se hur väl vår teori stämmer i praktiken. Det är väldigt roligt då det är första gången vi får så fria tyglar, men det kräver en hel del arbete!

Det går framåt. Vi packar och donar och står i!

Igår spenderade vi några timmar på stan. Det var väldigt skönt att komma hemifrån, speciellt med tanke på att det betyder att barnen är smittfria nu!
Vi vandrade omkring i tre timmar och hann besöka en hel del butiker under tiden. Det var någonting på gång där för vi fick även besöka olika marknadsstånd, uppleva livemusik från scener som byggts upp och se på uppvisningar av kampsport.  Barnen lyckades blinka lite extra med de långa ögonfransarna mot far sin så de fick med sig varsin ballong. Turligt nog uppskattas de även dagen efter, så de där priserna svider lite mindre i plånboken.
Även jag fick uppleva shoppinglyckan, om än lite begränsad. Men vad gör väl det? Shoppinglycka som shoppinglycka och speciellt med tanke på vad de inhandlade kommer användas till!

 

Imorgon gå vi in i en ny vecka och denna vecka sammanfaller med veckan då vi ska flytta.  Det ska bli så roligt! Självklart kommer jag sakna Umeå. Jag har trivts väldigt bra här och jag hade kunnat bo kvar om omständigheterna varit lite annorlunda. Men nu ska vi flytta och det ska bli så kul att få en ny lägenhet att bo in sig i. Och det ska bli så kul att kunna umgås med gamla vänner igen.

Oj vad inte roligt det är att vakna upp och se hur mulet det är ute. Det är heller inte roligt att vakna upp med träningsvärk och veta att ett träningspass väntar eller att veta att man ligger lite efter i sin hemmasnickrade tentapluggsplanering.
Men hörrni, nu ska vi inte vara sån! Vilken tur att min kropp mår bra av att rör på sig och min hjärna blir glad av att tänka och att molnen härskar medan barnen är sjuk!

Nedräkningen fortsätter som vanligt. Det är väl egentligen åtta dagar kvar, men jag ser det snarare som sju då den där sista dagen bara kommer bestå av att vakna upp, den vanliga morgonrutinen fast i super-speed, bära ner madrasserna i lastbilen och sedan åka iväg.
Eftersom jag har hemmastudier idag kommer jag ha hela långa dagen på mig att packa. Ja och att faktiskt studera det vi ska studera hemma och att komma ikapp min fina hemmasnickrade tentapluggsplan. Kanske är det dags att börja äta frukost om man ska hinna med allt?

Jag sitter här med min kaffekopp och funderar på om jag ska påbörja dagen med ett yogapass eller framför matematikboken. Båda aktiviteterna skall utföras men i vilken ordning?
Hur som helst så önskas inte vår närvaro på skolan idag. Men det betyder verkligen inte att vi är lediga. Nej skolböckerna väntar. Både nya uppgifter och tentapluggandet väntar.

Idag är det, inte så överraskande, nio dagar kvar tills vi flyttar! Egentligen skulle man kunna säga åtta då lastbilen kommer på fredag och det är då vi ska börja tömma lägenheten. Sedan åker vi sjukt tidigt på lördag morgon. Hjälp vad nära det kändes helt plötsligt. Jag får nog ta och packa ett par kartongen till idag!
Jag räknade alla kartonger och väskor jag packat hittills och fick det till 23. Det sjuka är att det inte syns, inte någonstans. Det är mycket vinterkläder, salladsskålar, böcker, serveringsfat, spel, vinglas, gamla skolgrejer, finkläder och fulkläder, lite skor och … ja allt möjligt!

Nej nu ska jag tömma kaffekoppen och tänja på kroppen. Alla andra sover = perfekt tillfälle för morgonyoga!

Idag är det bara 10 dagar kvar till flytten. 10 dagar! Det är alla fingrar på två händer (ja, jag och barnen räknar ner)!
Jag är glad för att jag börjat packa. Det har blivit ett par lådor om dagen i snart en veckas tid. Att flytta en fyrapersoners familj så här många mil är inte så ”bara”. Speciellt inte när de bor i en 5:a med två toaletter! Och helt ärligt så tar det mer tid än man (jag) tror. I alla fall om man vill ha det någorlunda bra. Och någorlunda ordnat.

Det ska bli goligt att komma hem och träffa alla igen. Tyvärr infaller flytten med tentaplugget. Så det är inte att jag inte vill träffa er, det är att jag verkligen måste plugga. Men efter tentorna kommer jag ha all tid i världen!

Här kommer bilden från lektionen

De små är fortfarande sjuka. Det är nästan hemskt hur sjuka de har varit och jag hoppas verkligen att de ska bli bättre snart. Snälla, snälla låt de vända. Det kliar och de har feber och huvudvärk och sover inte på nätterna. Stackars små.

Igår skippade jag kemilektionen. Dels för att de ösregnade och dels för att barnen var så sjuka. Och för att jag inte sovit på natten (ser ni, jag har alltid en massa bra ursäkter ;)). Men det är helt klart en fördelen med att gå skola; man slipper tänka på närvaron. Eller ja, oftast.
Men idag måste jag ta mig dit. För nu kan jag inte missa så mycket mer innan flyttlasset drar iväg norrut! Det som inte görs i skolan skall ju trots allt göras hemma. Motivation mina kära vänner, motivation.
Just nu vill jag heller flytta hem så jag kan skvallra över en kopp kaffe. Och om jag har saker att nöta och stöta nu. Min kära ex granne lär ju bli less mig och bannlysa mig från sitt hem ;) hihi.

Nej nu ska jag sluta skriva totalt meningslösa inlägg och tänja lite på kroppen. Morgonyoga here I come!

Just nu önskar jag följande


Den, jag vill ha den!!!

Är de tnågon som vet om dessa finns att köpa idag?

Nu är nedräkningen i full gång hörrni!

13 dagar kvar! Om det inte vore för att vi faktiskt ska hem så skulle jag vara nervös nu! Men jag vet vad som väntar och jag vet vilka underbara människor som väntar på oss.

Och på tal om underbara människor! Vem anmäler sig som frivillig bärhjälp i Kalix den 26:e?
Låtsas inte som om ni inte läser de här för det vet jag att ni gör!

Barnen är sjuka. De är smittade av varicella.
varicella: är en mycket smittsam sjukdom orsakad av varicella zoster-virus. Man drar på sig smittan genom kroppskontakt men viruset kan också vara luftburet (droppsmitta).
Inkubationstiden är mellan 2-3 veckor. Spädbarn anses dock ha en medfött immunitet upp till 6 månaders ålder, om modern drabbats av viruset.
Vissa läkemedel bör undvikas då de finns riks för infektion i huden. Undvik läkemedel som innehåller ibuprofen, diklofenak, naproxen, acetylsalicylsyra, ketoprofen eller nabumeton.

Någon som litstat ut sjukdomens triviala namn? 3 poäng till er!
Om inte så fortsätt läs:

Efter avslutad sjukdom anses man vara immun, men det är en sanning med modifikation. Immunförsvarets minneceller har en begränsad livslängd och de gör att man kan få en sekundär infektion. Denna yttrar sig dock på ett annat sätt och är alltså inte samma sjukdom som man haft tidigare. 

Någon som har listat ut det triviala namnet ännu? 2 poäng till er!
Om inte så får kan ni få lite fler ledtrådar.

Detta virus angriper ofta barn och det anses vara fördelaktigt att smittas under bandomen då sjukdomsförloppet blir svårare ju äldre man blir.
Symptomen är feber, huvudvär, tröthet, vätskefyllda blåsor på huvud, bål, händer och fötter. De kan även förkomma på slemhinnorna, munhålan och könsorganet.




Jag antar att de flesta har listat ut att de rör sig om helt vanliga vattkoppor. 1 poäng till er!
Allmäntillståndet i hushållet är helt ok. De leks och tittas på tv. Själv stannar jag hemma från dagens matematiklektion för att övervaka situatuinen. Och för att jag är lat. Och för att min näsa rinner. Och för att jag är så jäkla super-bra då jag gjort alla dagens uppgifter igår! Jag älskar primitiva funktioner.

Imorse vaknade jag upp lite mindre snorig och med lite mindre halsont. Seger!

Idag är det labb som gäller. Och bara för det bjuder jag på lite bilder från förra labben:

BKG


BKG i olika volymer och utspätt med avjonat vatten


Mäter pH


Mäter absorbans


Uträkningar

Igår bestämde jag mig så stort för att repetera. Tentorna närmar sig som sagt och ibland går det lite för fort. Så jag satt där och försökte förstå. Jag läste i boken. Jag kollade på övningsuppgifterna. Jag kollade bakåt i mitt räknehäfte. Men nej.
A-uppgifterna var inga problem. Fint, fine. Men b-uppgifterna… vad hände där? Inga exempel, inga förklaringar. Ingenting!
Känslan av att banka huvudet i väggen om och om igen infann sig ganska fort när den käre Eulers formel kom på tal.

 

Ett litet exempel, dock inte de jag fastnade på

Så tillslut struntade jag i herr Euler och kollade på morgondagens uppgifter. Volymer och integraler. Jippi! Någonting jag kanske förstår mig på. Yes! Med hjälp av lyckoruset matade jag mig igenom den första sidan. Och det känns bra.



Grejen är den att klassen är sådär normalstor (tror jag?). Vi är inte jättemånga men vi är några stycken. Lektionen börjar med föreläsning. Vi har skaplig lärare, jag har inget ont att säga om kvinnan. Hon försöker gå igenom det vi ska lära oss utan att dra ut på det för mycket vilket jag uppskattar. Man vill hinna räkna under lektionen. Så efter genomgången sätter alla igång med uppgifterna. A-uppgifterna verkar gå bra för de flesta men sedan händer något. Halva klassen påbörjar b-uppgifterna samtidigt och alla behöver hjälp. Suck. Boken tar inte upp så många ”svåra” exempel så ibland är det väldigt svårt att komma vidare utan vägledning. Tyvärr kan väntan på vägledningen vara väldigt lång om man är lite sen med att räcka upp handen.

Så idag ska jag grabba tag på läraren på en gång. För nu vet jag vad jag behöver hjälp med!

Just nu känns det lite konstigt. Det känns som om tiden går väldigt fort samtidigt som känslan av ”är det bara tisdag” infinner sig. Det känns som att det var nyss jag styrde mina nervösa steg mot campus för uppropet och jag var så rädd för att just mitt namn inte skulle vara med. Men nu är det snart slut. Det är inte många veckor kvar till sista tentan. Och därmed kommer nästa konstiga känsla. För det känns lite sorligt. Det är ett avslut på någonting väldigt stort för mig. Men samtidigt ska det bli så skönt att få sommarlov (föräldraledighet). Som jag längtar efter lata sommardagar! Och som jag bävar för den sista kraftansträngningen!

Dessutom räknar vi ju ner inför flytten. Nu är det bara 18 dagar kvar!
Vi har ett gäng banakartonger hemma som väntar på att bli packade. Och då menar jag verkligen ett gäng. Tänk er ett par rader med banakartonger som går från golv till tak.  Som tur är brukar jag ha en någorlunda god framförhållning (skratta inte!) och jag har redan packat ihop 6-7 lådor under föregående vecka. Och Goben hjälpte till med den sista. Han börjar nog också inse att det inte är så bara att flytta ett helt hushåll så pass många mil.

Ja det är mycket som upptar tankeverksamheten. Dessutom känner jag att halsen inte riktigt är som den ska. Det ömmar och morgonkaffet verkar inte kunna skrämma iväg eländet. Förhoppningsvis är det någonting som försvinner med dagen. Jag har inte tid att bli sjuk nu!