God morgon vecka 36

Lusten att blogga har avtagit. Därför försöker jag inte ens skapa mig tid till att sitta framför datorn några längre stunder åt gången.
Förra veckan har jag haft en del att göra. Jag (och barnen) har handlat så gott som varje dag,bytt bajsblöjor, hälsat på folk, torkar babyspya, haft besök, tvättat, promenerat, städat, plockat blåbär och bakat blåbärspaj, diskat, varit till biblioteket, lagat (bla) mysig tacomiddag, bakat med trolldeg, sett film, hämtat och lämnat på förskolan, vart på tjejkväll och lite till. Goben har också hängt med på ett hörn, med sitt ”nu-har-jag-jobbat-för-mkt-och-dessutom-slutar-jag-snusa” humör. Men för det mesta har det bara varit jag och barnen. Den här veckan kan goben också få hänge med. Om hans abstinens (som han förnekar) blivit bättre.

Få se vad denna vecka har att bjuda på. Kalendern är tom, än så länge.

 

bilder från förra veckan:


jag och krabaten i biblioteket



tösan läser


nördar ;)


tjejkväll med vin, cider, godis och spel


sover tryggt med "storebror"


vi har äntligen fått fram babygymmet

i blåbärskogen

mer bilder finn på pix

träningsvecka (35)

mån:  1,5 timmes promenad + 40 min promenad
tis: 30 min promenad
ons: 45 min promenad med krabaten.  30 min prom. 30 min prom
tors: 40+30 min prom
fre:  30 min prom
lör:  crosstrainer: 20 min 3,63 km
sön: 40 min prom

God morgon fredag.

ÄNTLIGEN är det fredag. Härligt, härligt. Fredagar är bradagar. Helt klart.
Vi behöver helg. Vi behöver lite ledighet. Eller jag är väl ”ledig” mer eller mindre hela tiden men… ja ni fattar.

Idag är det planerat att jag ska iväg på tjejkväll. Men nu vet jag inte om jag kommer komma iväg.
Goben har jobbat 12 dagar i streck och nu tror jag han håller på att bli sjuk.  Ska se om jag kan ordna en barnvakt åt tösan, eller någon som kan komma hit och hjälpa till.
Vi får se. Det är nog lite tidigt att börja ringa runt till folk redan nu. Haha. 

 

morgonpigg? mjaaa

Jag brukar sjunga för barnen. Även om jag inte har den klaraste stämman, och knappt kan hålla ton, så sjunger jag rätt ofta. För dem.  
Krabaten har hört mig sjunga ända sedan han låg i magen och det märker man. För någon dag sedan började han le, riktigt stort, när jag sjöng för honom. Mammahjärtat smälte och en lite tår kröp fram i ögonvrån.  

 

”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.
Fjärran lockar du min syn. Likt en diamant i skyn.     
Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.”

 

  

Nu har jag äntligen pengar på mobilen igen. Så nu kommer jag nog  ta med mig den när vi far iväg på dagarna, och kolla av den när jag glömt den. Har varit lite dålig på det på senaste.
Goben var snäll och fyllde på, annars hade det väl aldrig blivit gjort. Jag tycker ju att resten av familjen behöver saker och att jag kan vänta.

Hinner inte skriva så mkt mer. Måste börja väcka tösan så hon hinner vakna innan vi ska promenera till fks.

Vill passa på att önska ex grannen och hennes prinsessa lycka till på sjukhuset idag! Hoppas nu det inte är någonting allvarligt.

God morgon tisdag!

Idag steg jag upp klockan 4 med krabaten. Han var kinkig och jag ville låta goben sova ifred, onödigt att vi båda är vakna med honom.
Klockan 04.40 hade jag gett upp hoppet om att få lägga mig igen och slog igång kaffet. Klockan 05.00 somnade han. Snällt.
Jag la mig också och vi sov till halv sju.  Så skönt.

Idag har vi inga speciella planer. Skulle vilja hälsa på hos ex grannen nu på förmiddagen men tror inte jag orkar gå dit. Tog en lite längre promenad igår efter att jag lämna tösan på fsk och det resulterade i skavsår och väldigt ömma fötter. Så går det när man går utan ordentliga promenadskor.
Så det blir nog bara att gå ut till lekparken, städa, tvätta och fixa. Ja ni vet. Hemmafrusysslor. Jippi… Nej men det är inte så farligt, så länge man slipper göra det år ut och år in.

Efter att goben slutar ska vi in till stan. Måste inhandla nya skor åt tösan. Det blev aldrig gjort igår då skoaffären öppnar 10 och jag stod utanför den 08.20. Trodde den skulle öppna 9.
Efter det blir det väl middag och sedan tar vi det nog lugnt. Båda två är rätt slitna efter förra veckan.

Om ni har vägarna förbi åkervägen nu på förmiddagen så kom på en kaffe!

Nu: mata krabaten.

Sedan: klä på alla, gå till fsk och lämna tösan, gå till stan och shoppa skor åt tösan, gå till ica och handla mjölk, fördriva lite mera tid och sedan hämta hem tösan.

Bra plan!

träningsvecka (34)
mån: 60 min promenad med emelie
tis: 40 min X2 promenad till BVC m krabaten i sjalen och tösan i vagnen. 45 min promenad med malin
ons: ---
tors: promenad till ica och hem med tösan i vagnen och krabaten i sjalen + ett stopp i blåbärskogen sammanlagd tid ca 2 timmar

fre: 1 timmes prom från näsbyn till stenbäcken med båda barnen, sen tillbaka.
lör:----
sön: ca 1 timmes lugn kvällspromenad med hela familjen 

Nu sitter jag uppe med krabaten. Gissa vem som kommer vara slut imorgon, eller jag menar idag, eller jag menar på dagen. Alltså jag kommer vara trött då goben åker iväg till jobbet. Igen.
Han har jobbat 06.30-20.00 hela veckan. Igår var det 06.30-16 och idag/imorgon/på dagen (eller hur 17 man nu säger) vet jag faktiskt inte.
Sedan väntar en till arbetsvecka, mån-fre. Med eller utan övertid. Jag vet inte. Men nästa helg borde han vara ledig. Det skulle vi behöva, båda två.

Det är tungt. För oss båda.
Goben har ett väldigt fysiskt arbete. Dessutom har han knappt träffa barnen på morgonen innan han åkt och när han kommer hem på kvällen har de redan lag sig.
Jag är själv med barnen. Frukost, lunch, middag, kvällsmat och gärna något mellanmål. Nattning och vila för dagen. Bad/dusch, tandborstning och rena kläder. Disk, tvätt och städning. Magknip, myggbett och blåmärken som ska plåstras om.

Det är tur att det bara är såhär under en begränsad tid. Vi klarar av det. Vi har varit med om värre. Som när goben var borta heeela veckorna i Katrineholm. Eller som när han arbetade i Umeå och jag var hemma själv med tösan och hade 39 i feber och ingen hade möjlighet att komma och hjälpa oss. Det var tufft, men vi överlevde. Vi klarade oss och blev lite, lite starkare. Härdade.

Man ska vara tacksam. Tacksam för att man har ett arbete. Tacksam för att man faktiskt kan välja att arbeta övertid så man får in mer pengar om det är de man behöver.
Goben har 2 veckor kvar. Sen får vi se.
Kanske blir han hemma några veckor igen? Då kan vi passa på att bara vara. Och shoppa höstkläder, tillsammans, till hela familjen innan nästa grej dyker upp.

Pust. Idag är jag nästan lite småsliten. Vi var på ”mammaträff” hos ex grannen (som numera bor i stenbäcken) igår.
Klockan 10.00 sa jag till tösan att vi skulle promenera till M och leka med de andra barnen. Det ville hon. Väldigt gärna. MEN hon ville inte ha på sig någon blöja. Och det var så det började.

Bråka om den förbenade blöjan i 10-15 min.
Krabaten vaknar och skriker.
Krabaten bajsar – bara att byta bajsblöja med andra ord.
Bråka med tösan om kläder i 10-15 min.
Försöka busa på tösan kläderna – och det lyckas!
Krabaten skriker och är hungrig.
Fixa käk åt krabaten och mata.
Mitt i matande bestämmer sig tösan för att hon ska börja klä av sig!!!
Försöker övertala tösan att låta bli att klä av sig samtidigt som jag matar vidare.
Krabaten äter klart och jag försöker få på tösan kläderna igen samtidigt som krabaten skriker för fullt.
Diska flaskan, måste ha med mig rena flaskor med kokat vatten, krabaten skriker fortfarande.
Tar på mig sjalen, krabaten skriker ännu mer.
Tösan tar på sig skorna och mössan och hoppar upp i vagnen, krabaten forsätter skrika.
Klär på krabaten och tar honom i sjalen, och han slutar äntligen skrika.

Klockan 11.00 gick vi ut genom dörren. Det känns som att vi måste arbeta på där. Med att bli klar i tid alltså.
Sedan var det en timmes promenad till stenbäcken. Båda barnen somnade, tillslut.
Hos M var det massa kids, bus, andra (lite yngre) mammor och gott fika. Det måste vi helt klart göra om!

Sen skulle vi ju hem. Men det ville inte tösan
- Bort mamma, sluta mamma!
- kom nu, mamma går nu. Hej då liv!
- Hej, hej!
Vinkar glatt iväg mig.
Suck.
- vi ska ju och handla!
- nej.
- jo du tycker ju om att handla!
Tösan fortsätter leka och låtsas inte höra.
Suck och stön.
- om du kommer nu så kan vi handla lite gottis.
Sen gick vi.

Det blev ingen gottis. ”Mamma hade ju glömt bort att de inte var lördag!” (Idag ska vi faktiskt gå och handla gottis).
Istället blev det mjölk, creme fraich, köttbullar och Dennis korvar. Tösan älskar Dennis korvar. Hon älskar dem så mkt att hon satt i vagnen och krama dem hela vägen hem!

Vi var hemma vid 17.00 ungefär. Det hade tagit närmare två timmar att gå hem för ibland ville tösna gå själv, speciellt när vi gick längst den stora bilvägen, och så hade vi svängt förbi Ica i rusningstid. Inte så genomtänkt. Nej.

Problem:
Jag var trött.
Tösan var trött.
Krabaten var inte trött och ville ligga i famnen.  
Vi brukar äta vid 17.00 och vi hade ingen färdig middag.
Lösning:
Slänga barnen på soffan, slå på Hitta Nemo och servera kalla Dennis korvar med banan (tösans favoriter) och dyka ner mellan dem och allt banankladd (tur att vi har skinnsoffa). Perfekt. Alla glada.

Idag ska jag laga riktigt middag. Jag lovar.

God morgon hösten (?)

Jag tror minsann att det håller på att bli höst. Det är mörkt och svalt på kvällarna. Ja det är till och med kyligt på nätterna. Jag måste nog ta och plocka fram mitt riktiga täcke igen!
Dessutom blåser och regnar det en del. Typiska hösttecken.

Mig gör det inget. Jag gillar hösten.
Jag tycker det är väldigt mysigt att kunna tända levande ljus på kvällarna när det börjar skymma.
Jag tycker det är mysigt att ta på sig mössan, halduken och en extra kofta innan man beger sig ut i friska luften på en kvällspromenad.
Jag tycker det är mysigt att sitta inne och dricka en kopp te när det regnar och blåser ute.
Jag tycker det är mysigt att gå ut i blåbärskogen med barnen.
Jag tycker det är mysigt att se löven ändra färg.
Jag kan till och med tycka att det är mysigt att gå ute i regnet med ett paraply. 
Ja hösten är helt enkelt mysig!

 

Men visst finns det nackdelar. Som igår när jag och barnen skulle promenera hem från Ica. Det hade börjat dugga och blåste rätt kraftigt. Och vi hade inte med något oss paraply, regnkläder eller skydd till vagnen. Det var faktiskt mindre mysigt.

Idag är det mammaträff i stenbäcken. Jag vill gå dit men vi får se om jag kommer iväg. Molnen här utanför är oroväckande mörka. Det är rätt långt att gå i regnet, med eller utan paraply.
Sen beror det på tösans humör. Hon har varit uppe en hel del inatt.
Vi får se, vi får se…


jag är iaf på bra humör för jag fick sovmorgon till 06.18!

God morgon hemmafru.

Idag har jag vart riktigt huslig så jag har inte hunnit sitta här och blogga.
På morgonen steg jag upp fem med krabaten. Gick omkring och småplockade sådant som inte hunnit bli plockar igår kväll. Tösan steg upp strax före sex och älskade goben åkte iväg till jobbet strax efter det.
När han åkt var det frukostfix. Macka, gröt och frukt. Som vanligt åt tösan bara osten från mackan och några bitar päron.
Därefter var det ännu mer plock, vika in tvätt, ställa in ren disk osv. Ni vet, allt de där tråkiga man måste göra dag efter dag efter dag. Det som aldrig tar slut, hur mkt man än kämpar på. Nåja, nu dröjer det (förhoppningsvis) tills imorgon innan jag ”måste” göra det igen!
Mitt i allt fixande kom jag på att vi glömt jaga tandtrollen. Tösan stod i badbaljan som vi fyllt med några cm vatten (vi= hon började fixa med det själv efter att hon bestämt för att bada när jag inte hade tid för henne. När jag upptäckte det hela tänkte jag säga nej men insåg att det skulle leda till ett mindre världskrig här hemma så jag hjälpte till och låtsades som att det var min ide från början. Bra plan!). Så hon fick borsta tänderna i badbaljan. Det gick det med.

Sedan kom min största hemmafruprestation för idag. Nämligen: baka fullkornslimpa med ena handen och mata hungrig skrikande krabat med andra samtidigt som jag försökte tillfredställa tösans behov av att visa sig stor och duktig, ”jag kan, jag baka, jag kan, mamma jag kan, mamma jag baka”.
Det lyckades. Limpan vart riktigt bra. Krabaten vart mätt och belåten. Tösan fick sig en degklump som höll sig i köket, på köksbordet till och med!
Och jag kände mig riktigt, riktigt duktig. Och huslig. Som en riktigt hemma fru. Präktigt värre. Kanske lite för präktigt?
Insåg att jag faktiskt är 23, inte 33, så vi (jag och tösan) drog igång Lars winnerbäcks ”solen i ögonen” på rätt hög volym och skuttade runt, runt, runt.

Alla nöjda, alla glada.

God morgon psykbryt.

Det finns en liten risk för psykbryt idag. För min del alltså. Detta kommer, antagligen, komma i fyra steg och min psykbrytskala kommer stiga lite för varje steg.
Psykbrytskalan är alltså en skala från 1-5.
1= allt är normalt och ja ni fattar grejen.

Steg 1:
Tösan vaknade före klockan 06.00.
Psykbrytskala 1 – allt är ok, jag överlever utan några minuter för mig själv på morgonen. Inga problem.

Steg 2:
Eftersom tösan stigit upp före 06.00 är hon gnällig och allmänt jobbig hela dagen.
Psykbryskala2- jobbigt med gnälliga ungar men jag kan fortfarande tänka logiskt. Inget bli bättre av att jag också blir på dåligt humör

Steg 3:
Igår var jag och krabaten på promenerade med ex grannen och hennes yngsta. Vi använde deras tvillingvagn men jag hade med mig sjalen utifall att. Sen glömde jag att ta med mig den hem.
Så alla planer på ÖF och Ica gick åt fanders. Jag tar mig inte så långt utan vår älskade sjal. Kan inte ha krabaten och tösan i samma vagn…
Vi ger oss på ett försök att ta oss ut till lekparken här bredvid. Men krabaten skriker bara i vagnen och jag måste släpa hem den och en skogstokig tösan som inte vill in igen! Detta påverka tösans humör ännu mer, åt det negativa hållet. Hon är ju van vid att vara ute 1-2 timmar varje dag.
Psykbrytskala3- jag vill också vara ute och få frisk luft och solljus! Nu är ALLA i familjen gnälliga och griniga.

Steg 4:
Goben ska jobba övertid idag. Han skulle väl bli över till 20.00 någon gång.
Så jag lägger barnen själv på kvällen. Tösan är övertrött och ska byta film 5783974 ggr innan hon hittar någon som duger. Hon stiger upp ur sängen och ska ha mjölk 55858 ggr. Krabaten skriker och väcker tösan just när hon somnat. Krabaten har magknip. Tösan vill inte ligga i sängen själv och blir ledsen när jag inte kommer. Krabaten kräks ner oss allihop. Alla gråter.
Psykbrytskala5- jag sitter och tittar på sistaminutenresor, har redan packat väskan. Afghanistan borde väl vara billigt nu, med tanke på oroligheterna där borta?