God morgon hemmafru.

Idag har jag vart riktigt huslig så jag har inte hunnit sitta här och blogga.
På morgonen steg jag upp fem med krabaten. Gick omkring och småplockade sådant som inte hunnit bli plockar igår kväll. Tösan steg upp strax före sex och älskade goben åkte iväg till jobbet strax efter det.
När han åkt var det frukostfix. Macka, gröt och frukt. Som vanligt åt tösan bara osten från mackan och några bitar päron.
Därefter var det ännu mer plock, vika in tvätt, ställa in ren disk osv. Ni vet, allt de där tråkiga man måste göra dag efter dag efter dag. Det som aldrig tar slut, hur mkt man än kämpar på. Nåja, nu dröjer det (förhoppningsvis) tills imorgon innan jag ”måste” göra det igen!
Mitt i allt fixande kom jag på att vi glömt jaga tandtrollen. Tösan stod i badbaljan som vi fyllt med några cm vatten (vi= hon började fixa med det själv efter att hon bestämt för att bada när jag inte hade tid för henne. När jag upptäckte det hela tänkte jag säga nej men insåg att det skulle leda till ett mindre världskrig här hemma så jag hjälpte till och låtsades som att det var min ide från början. Bra plan!). Så hon fick borsta tänderna i badbaljan. Det gick det med.

Sedan kom min största hemmafruprestation för idag. Nämligen: baka fullkornslimpa med ena handen och mata hungrig skrikande krabat med andra samtidigt som jag försökte tillfredställa tösans behov av att visa sig stor och duktig, ”jag kan, jag baka, jag kan, mamma jag kan, mamma jag baka”.
Det lyckades. Limpan vart riktigt bra. Krabaten vart mätt och belåten. Tösan fick sig en degklump som höll sig i köket, på köksbordet till och med!
Och jag kände mig riktigt, riktigt duktig. Och huslig. Som en riktigt hemma fru. Präktigt värre. Kanske lite för präktigt?
Insåg att jag faktiskt är 23, inte 33, så vi (jag och tösan) drog igång Lars winnerbäcks ”solen i ögonen” på rätt hög volym och skuttade runt, runt, runt.

Alla nöjda, alla glada.