Kära petr... Nej jag menar tomten! I år önksar jag mig riktigt mysiga strumpor, gärna knähöga, att mysa runt i.







Dessutom skulle jag behöva mer ansiktskräm då min nuvarande börjar ge upp



Och hårda paket är ju alltid rolig att få






Någonting som lyser upp den kommande mörka månderna vore också trevligt. Helst av allt från partylite då de doftar alldeles lagom mkt!





Dessutom anser jag att jag varit riktigt duktig och flitig i år. Jag har ansträngt mig riktigt odentligt för att vara snäll och rar och nu tycker jag verkligen att jag förtjänar att hitta denna under granen på julatfon:

När första ljuset brinner står julens dörr på glänt
och alla människor glädjs åt att få fira advent

Jag tycker det är väldigt roligt att julen närmar sig. Idag har vi ju första advent och därmed är julen inledd (i min mening). Men just nu har jag inte riktigt tid för det!
Jag behöver plugga och jag behöver städa. Varför vill tiden inte räcka till?
Eller just nu undrar jag väl lite över varför vi har en så stor lägenhet. Trotts alla timmar jag lagt ner på julstädningen så är vi fortfarande inte klara! GAH!
Nej nu börjar det bli dags att återgå till fysikboken.

Ifall jultomten läser bloggen idag så önskar jag med parfym ju julklapp!

Min gamla börjar ta slut, och så börjar den nog bli gammal också då den fått en sådan där suspekt gul färg och doftförändring.

Idag känner jag mig lite extra seg. Det var lite extra jobbigt att stiga upp på morgonen.
Jag har drömt om fysik inatt. Jag har räknat och funderat och klurat. Det tog, tydligen, så på krafterna att jag inte känner mig ett dugg utvilad! Haha!

Nu ska jag snart ta med mig kaffekoppen in på toaletten och kleta på mig lite smink innan jag tar bussen in till campus. Matematik före lunch och ”fri studietid” efter. Sedan drar vi kanske ner på stan och shoppar julklappar!

Idag fick jag veta att jag klarade tentan i den föregående matematikkursen! För att fira har jag pluggat fysik, betat av några punkter på julstädningslistan och druckit ett glas rödvin. De ni!

Som vanligt går dagarna lite för fort och dygnen skulle behöva ett par extra timmar. Men jag klagar inte (så mycket!).  Tiden går fort när man har roligt!

Nej men hörrni de här med barn var kanske inte en då dum idé endå!

 

Jag brukar föredra att ta hela den där julstädningen, ni vet den då man drar ut allt ur alla lådor och skåp och putsar fönster och skrubbar lister och rengör under ugnen och mellan elementen och är helt sinnesjukt leds allt som har med stäning att göra innan man är halvägs klar, en bra bit före själva julafton. Jag föredrar faktiskt att göra det före första advent för då är det fint och rent när man ska börja plocka fram julpyntet! Sedan kan man dra en vanlig storstädning några dagar innan julafton, om man nu ska fira hemma.
Nu när det bara är en vecka kvar innan den där magiska söndagen så inser jag att det börjar bli dags att fundera på hur vi ska lägga upp det i år. Jag inser att jag (egentligen jag och Goben men jag ogillar att föra hans talan) inte kommer hinna göra allt på ett par dagar så som jag gjort tidigare. Som ni ser i förrförra inlägget är dagarna här rätt … ja det blir inte så många timmar över när skolan och allt det vardagliga är gjort. Fast nu kommer ju Goben hem imorgon och han kommer vara här hela veckan och fixa. I år kommer jag vara lite extra noga då vi faktiskt inte hunnit storstäda så där riktigt ordentligt sedan vi flyttat in. Så jag tror vi får påbörja den där städningen snarast. Typ idag. Helst nu.
Pust och stön! Motivation och ork, någon?




Men att de känns underbart när allt är klart!

Nu blev det lite tråkigt för jag hade tänkt visa er lite bilder från när vi går till fsk och när vi går hem. Men den första bilden är så otroligt oskarp!
Men äsch, ni får se den enda. Så här ser det som sagt ut när vi går hemifrån på morgonen:

Och så här ser det ut när vi nästan är framme vid förskolan:

Jag vet inte om det syns med det är väldigt mkt ljusare, gatlamporna brukar slockna just innan vi är framme.

Och här är en blid på vägen hem:


lika mörkt som på morgonen.

Utanför oss (och lite varstans i Umeå) ser belysningen på gården ut så här


Väldigt mysigt och effektfullt!

Tänkte att mor och de andra i familjen kanske funderar på min väldigt intressant vardag här borta. Därför har jag sammanfattat hela alltihopa här nedan. Såhär brukar dagarna så Goben är borta se ut för mig:

Tisdag den 35 november

06.00
Väckarklockan ringde och det var väldigt jobbigt att kliva upp. Vanligtvis är jag rätt morgonpigg men än har jag inte hunnit vänja mig vid mörkret.
Jag steg hur som helst upp och gick på toa, slog på kaffet och datorn, åt frukost samtidigt som jag kolla mailen, facebook och DN. Tog en kopp kaffe samtidigt som jag klädde mig och sminka mig. Borsta tänderna, fyllde termosen packa ihop de sista och väckte ungarna.

06.50
Tog med mig barnen, vagnen, ryggsäckarna och soporna ut ur lägenheten och in i hissen. Gav tösan magmedicinen i vagnen då hon inte hinner mer än klä på sig innan det är dags att gå ut. Promenerade iväg mot förskolan och insåg att det nog skulle hinna bli ljust innan vi var framme. Lycka!

07.45
Pussar och kramar barnen på förskolan. Upptäckte att jag glömt muggen till termosen, nu när jag för en gångskull faktiskt fick med mig en termos!

08.00
Svängde förbi NH och köpte mig en kaffemugg för en 5:-, man måste verkligen älska stället med tanke på priserna!
Passade på att kolla igenom sidorna vi skulle gå igenom innan lektionen

08.30
Matematiklektionen började och jag hängde med. Alltid lika roligt att faktiskt vara helt på de klara med vad lärare försökte säga! Hann dessutom med alla uppgifter innan det var dags för lunch.

11.15
Lunchar tillsammans med ett fint gäng. Matlåda, i vanlig ordning.

12.40
Släpade mig ner på NH igen. Mer kaffe. Matkoman ville inte riktigt släppa.

13.00
Fysiklektionen började. Hängde med, relativt (allting är relativt!) bra. Uppgifterna var en jäkla utmaning men jag hann med dem innan det var dags att springa iväg till fsk.

16.00
Lämnade klassrummet

16.22
Lämnade förskolan och mutade barnen med banan i hopp om en lugn hemfärd.

17.15
Läste upp dörren. Vi klädde av oss och jag började med matlagningen.

18.00
Avnjöt en tonfisksallad. Plockade undan. Fixade disken. Gjorde matlåda. Plockade fram morgondagens kläder för alla. Fixade mellanmålet till ungarna (som de äter i vagnen på vägen hem, mutan you know). Vek in lite tvätt. Bytte bajsblöja. Snabbduschade.

19.40
Barnens tänder är borstade och de är lagda. Jag har hunnit pratat med både mamma och Goben. Nyss la jag fram utekläder och innekläder i fina högar på hallgolvet så påklädningen ska gå fort imorgon och nu sitter jag här.

Så intressant är min vardag!

Jag klarade kemitentan, med god marginal! JIPPI :D

Bilden är gammal men ungefär så här glad är jag just nu!

Igår hade jag så stora planer om att lägga mig i tid. Jag skulle lägga mig, nyduschad i den nybäddade sängen, redan klockan åtta och läsa. I minst en timme, helst en och en halv. Men nej. För Bobo ville inte lägga sig. Efter att han stigit upp och jag lett tillbaka honom till sängen för sjunde gången tappade jag räkningen.
Men så tillslut, där vid nio någon gång, låg jag med boken framför mig. Planen fortsatte som så att jag skulle somna halv tio och sova riktigt gott så jag skulle vara pigg och utvilad på morgonen. Men nej. För då hade Bobo fått för sig att det kunde vara roligt att fortsätta komma upp ur sängen. Med en halvtimmes- en timmes mellanrum, fram till halv två. Vilket inte roade mig speciellt.

Så nu är det 22 kaffekoppar som gäller innan jag väcker de små terroristerna och beger mig ut i mörkret.

Å vad trött jag är. Man märker att det är höst/slutet av hösten och dagsljuset försvinner allt mer och mer. Det påverkar mig så mkt. Det känns som om jag skulle kunna sova ett dygn, minst! Men sådana tokigheter har vi inte tid för. Nu börjar det bli dags att hälla upp en kopp kaffe och bege sig mot sminkväskan.

Idag åker Goben också. Det känns väldigt tråkigt. Jag vill inte. Men tanke på hur trött jag är så förstår jag inte hu det är meningen att jag ska orkar med allt själv. Tur man klarar mer än man tror!

Igår blev det en sen, men väldigt mysig, middag.
Det är så roligt nu när barnen börjar komma upp i åren och man kan engagera dem i hushållsysslorna. Man kan förena lite nytta med nöje!

Och JA det är riktiga knivar. Fast de är väldigt gamla och väldig slöa knivar.
Bobo skar fetaost och tösan kämpade på med soltorkade tomater. Vi åt köttfärslimpa med fet, soltorkade tomater och vitlök. Till det serverade ugnsrostade klyftpotatisar, gullökar och körsbärstomater. Och tzatziki.

Resten av gurkan fick hamna i karaffen tillsammans med lite is.

Igår kom jag för mig att tömma den andra kameran (ja, vi har två).  Jag hittade lite bilder ifrån Tropikhuset som vi besökte för flera veckor sedan.

Det var intressant, men vi väntar nog några år innan vi går dit igen. Barnen var nog lite för små för att förstår. Jag försökte berätta lite om ormarna, spindlarna och ödlorna med de hade inte alls ro att lyssna.