Dagen börjar inte så bra. Tror att det är lördag men nej! Det är söndag. Sambon springer iväg till sin bror som har blivit dumpad eller någonting fem sekunder efter att jag stigit upp och lämnar mig själv med tösan. Utan att bry sig om att det måste städas här och att jag måste duscha och att jag antagligen fortfarande har feber och att det ska komma hit några tjejer för att lämna kläder.  Jag kokar kaffe och hunnit hälla iväg två koppar som svalnat.  Jag vet inte om tösan är trött eller hungrig för sambon gick utan att säga någonting om det. Känner att irritationerna växer. Varning för Lavinras!

Sedan matar jag tösan som inte äter speciellt mkt och lägger henne i sängen. Hon sover inte men hon ligger där och pratar med Giraffen.  Så kan jag äntligen samla ihop mig och tänka lite vettiga tankar.

Detta är typiska I-lands problem. Sluta svamla nu!
Hur ska sambon kunna veta att jag fortfarande har feber?
Varför kokar jag kaffe när jag (vid det här laget) borde veta att jag inte åfr dricka det?
 Och till sist: Om nu allting är så jävla dåligt varför är jag tillsammans med honom? Gör slut då, istället för att sitta där och gnälla och vara bitter!

Nej det vill jag inte. Jag älskar min sambo, det gör jag verkligen. Men ibland kommer dessa irritationer. Då får man tänka tankarna som jag skrivit upp här ovanför och så brukar allting bli mkt bättre. Fast visst brukar jag sitta och tjura ett tag innan jag skärpet till mig J. Just nu är nog allting lite extra svårt för att tösan antagligen håller på att få tänder och därför är extra grinig.