Ikväll är det barnfritt. Barnfritt?. Är det ett positivt eller ett negativt ord. Jag vet inte. Visst är det skönt att få har lite vuxentid, lite kvalitetstid med sambon och lite tid för ett glas vin eller fem. men endå har jag dåligt samvete, fastän det bara är 30 min sedan tösan åkte iväg med sin moster/gudmor (sänder en tacksam tanke till henne, som alltid ställer upp. Love).
Just nu funderar vi på vad vi ska hitta på ikväll. Sambon ska åka iväg till sin syster och basta där. Själv stannar jag kvar hemma. Vill duscha, pröva kläder och sminka mig i lugn och ro. Det är år och dagar sedan jag har gjort någonting sådant, själv.
Nu vill jag inte att någon ska missförstå mig! Jag är väldigt nöjd med den vändningen mitt liv har tagit sedan jag fått barn. Jag tycker om mitt "nya" liv som mamma. Men ibland är det roligt att längta efter någonting annat. Som tid för sig själv, en lång dusch, ett glas vin, prova kläder i oändlighet och sminka sig i timmar. Det som är jobbigt är detta dåliga samvete som ständigt gnager i ett hörn. Eftersom jag är barnfri. Utan tösan. Ordet fri är som... det låter som någonting man verkligen längtar efter. Som frihet efter en lång tids fångenskap. Och det är inte det jag menar, det är inte så jag känner. Så jag borde kanske välja andra ord, då kanske ångesten skulle dämpas. Men vilket ord skulle då passa bättre?