Just nu är det lite jobbigt här hemma. Jag har mått illa i några dagar och mina axlar och min nacke känns öm, eller idag gör det rent ut sagt ont i dem. Måste vila väldigt ofta, orkar knappt göra middag utan att lägga mig ner efteråt. Skära potatis gör ont, smöra mackorna gör ont och att lyfta tösan gör ont. Armarna värker också, men värken i benen och i nedre delen av ryggen har försvunnit. Usch vad jag klagar nu! Men det är faktiskt lite jobbigt och ibland måste man få ventilera det.
Imorgon har tösan tid till bvc. Efter det tror jag att jag och tösan åker till haparanda och stannar hos min mamma en natt eller två. Vet att hon saknar tösan (och mig förhoppnings) och de blir en hel del avlastning för mig. Ingen middag att laga, inga golv att dammsuga, inga saker att plocka, ingen tvätt att tvätta, inga sopor att föra ut? ja ni förstår. Sambon hjälper ju själklart till med allt detta. Men jag får så otroligt dåligt samvete när jag bara ligger ner och låter honom ta allt. Det blir nog skönt för honom också, att få ha lägenheten för sig själv ett tag. Men om jag känner mig själv rätt så kommer vi antagligen hem efter en natt, för då lär jag längta ihjäl mig efter goben min!
Förhoppningsvis får jag tid över till att räkna matte. Och kanske lite tid till att läsa.  Och så skulle vi behöva komma ut och rör på oss lite, jag och tösan. Nu har vi inte varit ute på tre dagar. Dels på pga det dåliga vädret men mest pga min värkande kropp och mitt illamående. Jag hoppas verkligen på att allt detta ska gå över snart så jag slipper ringa vårdcentralen. Jag hatar sådan samtal! Dessutom är jag rädd för att de inte ska ta mig på allvar och bara säga att det går över och att jag överdriver. Då kommer jag ju känna mig jätte dum och så kommer sambon säkert tro att jag hittar på allt bara för att jag är lat!
nej nu ska jag lägga mig ner ett tag till och sedan, om jag orkar, så ska jag ta mig ett varmt bad.