Har just läst "mamma@home- det moderlösa samhället" av Elise Claeson. bra bok, enligt mig. Tänkvärd även om jag inte håller med i allt hon skriver. men visst håller jag med om att fler borde få välja att vara hemma med sina barn, om de vill. Det är synd att det inte går att leva på en lön i Sverige. Författarinnan skyller på skatterna. Själv tycker jag det är bra med skatter. Då kan mitt barn gå gratis i skolan, få fri tand- och sjukvård, vi föräldrar har rätt till en herrans massa föräldrapenning (om man jämför med USA och andra delar av värden) osv. jag är glad att jag slipper betala allt detta. För tänk om tösan skulle få ett hål i sin lilla tand och vi inte skulle ha råd att gå till tandläkare. Vad skulle vi göra då? Eller tänk om hon skulle få en envis förkylning som vi inte ides gå och kolla upp för det kostade så mkt och det sedan visade sig vara något allvarlig som hade kunnat botas om man kollat upp det i tid. Vi skulle inte ha råd med en bra skola, eller ett bra dagis till vår lilla tös och hon skulle inte få samma förutsättningar som de barnen med rika föräldrar. Nej, jag tycker det är bra med skatter. Jag känner mig trygg.

Boken handlar också om att vi ska bejaka oss själva som kvinnor och mammor. I alla tider har mamman tagit hand om (späd)barnet medan pappan jagat. Idag jagar båda föräldrarna och lämnar över barnet till "samhällsmammorna" (förskolepersonalen). De är utbildade, de vet vad de gör för det är deras jobb. Ja det är deras arbete att ta hand om våra barn. De får lön för det. Själv skulle jag mkt hellre stanna hemma och ta hand om mitt barn. Jag vill inte lämna tösan till någon som får betalt för att se efter henne. Jag vill att hon ska vara med mig eller sin far som ser efter henne för att vi älskar henne och vill hennes bästa. Jag tror att pappa duger lika bra som mamma. Precis som mamma duger lika bra som pappa. Men mamma och pappa är två olika personer, två olika kön och så enkelt är det. Pappa och mamma kan aldrig vara samma person. Kvinnor och män är inte lika, varken till fysiken eller psyket. De sägs att våra hjärnor är olika. Det vet jag ingenting om för jag är inte hjärnforskare men jag har inte svårt att tro att det skulle kunna vara så. Men en förälder är alltid en förälder. Så enkelt är det. Enligt mig.
Och jag skulle mer än gärna ställa mig utanför den svenska välfärden i några år och bli försörjd av min man och ta hand om mitt barn om vi hade råd med det. ja, jag erkänner. Jag vill bejaka kvinnan i mig och ta hand om vårt gemensamma barn och vårt hem. Jag vill pyssla och dona och städa och ordna och vård. Allt detta vill jag göra utan att känna skuld. Allt detta vill jag göra utan att bli bespottad av extrema feminister som tycker att kvinnor ska vara män. Allt detta vill jag göra och fortfarande ha samma värde som en man. Jag vill göra detta och fortfarande ha samma rättigheter och samma möjligheter. Sedan, när tösan blir 3-5 år skulle jag självklart återvänd till välfärdsystemet och söka arbete och betala skatt som alla andra.

Boken handlar om moderskärlek, om behovet av att få vara nära och vårda sitt barn. Om att det kanske är pga att vi förnekar mammalusten som kvinnorna i Sverige är sjukare än någonsin och någon annanstans.
Jag vill gärna se mig själv som jämställd och feminismen är djupt rotad inom mig men jag kan inte undgå att bli påverkad av denna bok. Varför är kvinnor så sjuka i Sverige? I världens jämställdaste land har man måste inför noll vision för självmord. I världens mest jämställda land har sjukskrivningarna och förtidspensionen ökat drastiskt, främst bland kvinnor. I världens mest jämställda land är psykologer och terapeuter överbokade av ungdomar som mår dåligt. Vad är det som har hänt? Vart blev det fel?