Någon som vill komma hit och städa? Jag är så otroligt less på det nu så ni förstår inte!

Förut var det helt ok. Man städade och de var snyggt och städat tills man själv stökade ner allt igen, vilket brukade ta ca 24-48 timmar.

Nu för tiden städar man och så tar det ca 24-48 SEKUNDER så ser allt likadant ut. Om inte värre! Varför? Svaret är: tösan.   

Det är ju så otroligt roligt att dra fram (som en orkan!) och undersöka. Det är kul att dra täcken längst golven, speciellt fram och tillbaka i hallen så all sand kommer in riktigt ordentligt. Och är det jättekul att dra ut alla lådor och dra ut allt ifrån dem. Mammas garnnysta, oj så roligt. Pappas instruktionsbok till mobilen, herre gud var intressant! Och gudarna ska veta att det är kul att skita ner kläder, bord och golv när man äter (6 ggr om dagen alltså). Ja det görs med sådan inlevelse att man måste byta kläder och skura efter varje gången. Och när man väl tvättar (fyra gånger, 3 fulla maskiner varje gång, förra veckan) så är det ju jättekul att slänga in lite extra saker i tvättmaskinen när mamma inte tittar. Och när tvätten är klar så är det ju jättekul att dra ut all tvätt på golvet när mamma är upptagen med att hänger upp något. Och sen när all är upphängt så är det ju jättekul att dra ner all tvätt (och gärna ta in de i hallen där det är sand fastän man dammsuger 5 ggr om dagen) så allt måste göras om igen.

Ibland känns det som att våra saker har blivit välsignade med egna liv och börjat röra på sig. Hur förklarar man annars overallen, AD-dropparna, jeansen, strumpan, reklambladet, den tomma cola falskan och allt annat som ligger här inne på vardagsrumsgolvet? För jag vet att det inte är jag som har dragit hit det. jag är faktiskt rätt så säker på att jag satte in AD-dropparna i skafferiet igår kväll. Kanske spökar det?

Och allt som inte har blivit välsignat med egna liv blir förflyttat av oss själva. Fjärrkontroller, dukar, videokameran, biblioteksböcker, porslinssaker och en gamecub har hamnat på hyllor och höga byråer i hopp om en fristad. Tills vidare. Tills tösan förstår att hon inte kan dra ner sådan. Eller tills vi hittar en ny plats åt dem. Det var iaf så vi tänkte för några månader sedan. Kanske skulle man börja slipa på plan B? kanske behöver de ett nytt stället? Eller så kanske vi kan skänka bort allt förutom madrasserna och leva ett fritt liv utan materiella saker? det skulle underlätta städningen!