Nu är julen överstökad. Och helt ärligt så tycker jag det är skönt.

Den 24 gick väl helt ok. kräktes på morgonen, men inget mer på hela dagen. Men illamåendet fanns där, hela tiden.

maten var väl inte så där jätte välsmakande, men det är väl inte så konstigt att jag inte tyckte det? hade nog inte spelar någon större roll om så världens bästa mästerkock hade tillagat den, de hade endå inte smakat för mig.

Men jag måste säga att jag fick i mig förvånansvärt mkt.

Det blev att åka omkring en del och lämna julklappar till höger och vänster.

Och tillsist åkte vi hem och öppnade alla julklappar här. Tösan var nog nöjd. Hon fick en helmassa bra saker.

 

Den 25 fick jag sedan ta smällen. Jag var så trött, så trött. Men jag kräktes inte! trotts illamåendet som envisades med att hänga kvar.

Men sängen var min endå vän den dagen. Jag orkade helt enkelt inte gå upp. Det är helt sjukt att man kan vara så trött. Kommer ihåg att jag flera gånger försökte ropa på goben men jag fick knappt upp ögonen.

 

Idag fick jag kräkas galla i närmare 3 minuter. Väldigt obehagligt.  Har legat och läst nästan hela dagen. Försök avleda illamåendet.

Goben och tösan åkte till Haparanda och hämtade hem en tvättmaskin + lite saker vi glömt hos mamma. Jag orkade inte följa med. Fast jag gärna velat göra det.

 

Hela mitt liv kretsar kring denna (eller säger man detta?) jävla hyperemesis just nu. Jag orkar ju ingenting. All koncentration går åt till att tänka på när man måste äta nästa gång och VAD man ska försöka tvinga i sig.  

Jag orkar inte med mina vänner, min fästman och knappt med tösan. Det känns hemskt.

Och det finns ingenting jag kan göra åt det. Mer än att hoppas på att detta elände tar slut. Snart.