Ja… då har man duschar och snart ska jag packa ihop lite böcker och kläder. Jag vet inte alls vad jag behöver med mig dit bort. Glömde ju bort att fråga! Vet ju knappt vart jag ska. Nåja, de blir nog bra. Goben är ju med och han är bra på att hitta rätt.

 

Känns lite skrämmande. Att vara själv och så där… ja menar det är ju ett sjukhus och dit far man ju bara om man är sjuk liksom.

Jag är ju inte sjuk – jag är gravid.

 Fast i det här fallet så kan väl de två sakerna liknas vid varandra, eller?

 

Samtidigt känns det lite skönt att få det bekräftat. Att jag verkligen inte mått bra, att jag verkligen varit trött och hängig. Nu är det liksom ”bevisat” och ingen kan säga ”ja men hon är bara lat”.

 

Ja, ja. Nu ska jag väl försöka packa och sedan ska vi väl börja åka.