När jag ser tillbaka på mina inlägg så inser jag att de flesta som läser dem kanske inte förstår att det mesta är skrivet med glimten i ögat.  Hur ska folk som inte känner mig (och folk som känner mig med för den delen) förstå jag att jag egentligen inte klaga fastän jag skriver saker som ? Känner mig irriterad över avbrottet?, ? trötthet är total. Jag känner mig understimulerad och samtidigt stressad då det dåliga samvetet hänger över mig hela tiden?, ? ännu en vaken natt? osv, osv i all oändlighet?

 

Grejen är den att, för det första, när jag blev gravid så fick jag minsann höra att det skulle vara så jobbigt att ha barn. Speciellt den första tiden. Och vi är ju så unga och oj, oj, oj. Och värst av allt var ju FÖRLOSSNINGEN!

Så här har jag upplevt det:

 

Den första tiden var hur underbar som helst. Ok, lite skrik. Ok, lite vakan nätter. Men ingenting man inte överlever.  Dessutom blev vi som nykära. Första tiden (ungefär de 6 första månaderna) var hur lätt som helst. Varför vanar folk för det?

 

Förlossningen var en baggis. Skulle gärna göra om det. Det är det absolut bästa jag någonsin varit med om i hela mitt liv. På ett sätt ångrar jag att jag fått barn så här ung. jag menar vad ska jag göra nu då? Nu har jag ju upplevt den bästa stunden i hela mitt liv. Ska jag gå omkring resten av mitt liv och veta att jag aldrig någonsin kommer kunna uppleva någonting lika undrbart igen?

 

Vi är fortfarande unge. Men jag förstår inte varför det ska vara någonting negativt? Om inte annat så har vi ju krafter och orkar.

 

Men jag har inte fått höra om hur det skulle vara kring den här tiden. Och plötsligt så blev det faktiskt lite jobbigt. Men jag är ju en ung mamma (Man räknas visst som det fastän man är 21 år, varför vet jag inte) och får ?skylla mig själv?. Jag ska inte klaga för det var ju jag själv som valde att få barn fastän jag är så här ung. Sen att alla, oavsett ålder, tycker det är jobbigt att ha barn från och till spelar ingen roll.

Så det hela slutar med att jag klagar i min blogg.

 

 

 

För det andra så är jag less på att skriva gulliggull och pluttinutt. Kanske inte finns så många sådana inlägg här men om ni läser i min blogg på FL så förstår ni vad jag menar.

 

 

Och innerst inne så tycker jag faktiskt att det är underbart.