God morgon! Ja det är först nu det är morgon för oss. Vi har sovit enda till tio idag.

Det är nämligen så att jag kom på en väldigt briljant idé igår. Jag kom på att vi skulle köra tösan till sin mormor i Haparanda så hon fick övernatta där. Självklart ringde vi och frågade först, det gick så bra, så bra.

Sagt och gjort. Tösan åt middag och vi satte oss i bilen. Klockan var väl kring halv fem så det var rätt ?sent? om man jämföra med de andra gångerna hon åkt iväg. Vi brukar försöka komma iväg med henne rätt tidigt så man hinner göra något under dagen medan hon är där borta.

Väl i Haparanda så frågade goben min vad det var för fel på bilen när den lät då och då. Min styvfar kan en del om bilar och han brukar alltid hjälpa oss med sådant. Så efter att jag gått igenom allt med mamma (som hur mkt vatten och havregryn det ska vara i gröten) går jag ut till bilen och upptäcker att de tagit bort ett däck! Jaha, öööö?. Det hade visat sig att bromsarna var helt slut. Så då var det bara att sitta där och vänta. Och vänta. Ett tag trodde vi att vi var tvungna att stanna där över natten. Men tillslut blev allt klart och vi kunde åka iväg. Klockan var nästan åtta.

Så all vår ensamtid hade gått till att fixa bilen. Hos min mamma.

Men som tur är så kunde mamma ha tösan enda till på söndag så nu har vi en hel dag helt själv! det är nästan så jag får lite panik. EN HEL DAG! Vad ska vi göra? Det känns som att man borde fylla ut den med så mkt som möjligt. För nu har vi ju chansen. Men samtidigt vill man ju bara ta de lugnt. Ja vi får se vad som händer. Vi får ta dagen som den kommer helt enkelt.