Onda maketer håller mig ifrån mina vänner.

Grannen har hört av sig två gånger. Ena gången för att höra om jag skulle med ut och gå men då sov P och jag kunde inte ta med mig tösan. Utifall att någon har missat det så vägrar hon sitta i vagnen när man går med henne. Dessutom har vagnen punktering. Jag ville inte väcka P så jag kunde helt enkelt inte följa med just då. Andra gången hörde hon om jag ville med på Ica. Då hade vi just vart där, tösan låg och sova, själv hade jag just duschat och skulle lägga mig och vila på soffan. Gissa om man känner sig dum när man säger nej två gånger på rad så där! Nåja, i samma veva dök elin och julle upp baki dörren. Men de blev mer eller mindre utkörda då tösan verkligen behövde sova, och jag med för den delen.

Sen har vi ju emelie. Emelie skulle komma och dricka kaffe med mig på balkongen. Där satt jag glatt väntande, påpälsad och med kaffet i högsta hugg. När hon kommer säger hon att hon måste på middag med sina svärföräldrar (tror jag de var). Så det blev bara ett snabbt "hej och hej då" där.

Inte så LITE osocial jag känner mig! Men jag har vart så TRÖTT idag så det helt enkelt inte går att förstå. Ibland måste (TYVÄRR) vila komma före det sociala livet. Ska försöka ta igen all förlorad tid med vännerna nästa vecka.

Imorgon ska vi nämligen till Haparanda och sova där en natt.