Nu sitter man här helt själv. Tösan ligger i sängen och nannar så sött och goben borde väl börja närma sig Umeå.  

Hatar verkligen söndagar. Det är den absolut värsta dagen, speciellt direkt efter att goben åkt. Då har jag aldrig långt till gråten. Och det har blivit värre och värre för varje vecka nu. Som tur är så blir det bättre fram mot veckan. Speciellt om man får lite besök eller själv kommer iväg. Så man slipper vara själv. Ensamheten är verkligen inte att leka med!

 

Den här helgen har gått så fort. Goben kom hem så sent på torsdag kväll så den dagen räknas knappt. Fredagen gick åt att städa och tvätta HELA dagen. Hur kul är det? Men måste man så måste man. På lördagen pyntade vi på förmiddagen och sedan åkte vi till Haparanda. Där sprang vi omkring i affärer i flera timmar. Vilket inte var speciellt givande. Det var FULLT med folk överallt och vi var rätt hungriga båda två. Och nu på söndag åkte vi ner på stan en sväng för att kika på skyltsöndagen. Sedan vart goben tvungen att åka på affären. Sedan packade han och åkte. Tungt.

 

För att bli av med den värsta ensamheten så hälsade jag och tösan på grannarna en sväng. Sedan har tösan badat och lekt för sig själv på golvet här bredvid datorn så jag har kunnat sitta och prata med syrran via msn. Har vart jätte skönt. Vanligtvis brukar tösan vara jätte grinig och det hjälper ju inte mig. Då blir ju jag också på dåligt humör och ensamheten känns ännu tyngre.

 

En anledning till att det vart så tungt när han åkt just den här gången är nog för att julen är här (eller hela adventsköret) och det är ju en typisk FAMILJEHÖGTID. Och vi har ju städat och pyntat så fint här hemma. Inte vill jag sitta och njuta av det själv. Jag vill dela det med mannen i mitt liv. Min älskade, mitt allt.

 

Nåja, veckan går fort. Syrran har lovat att komma och hälsa på. Och så ska jag försöka baka lite. De blir nog bra.

 

Lite bilder:

 

morgon mys

 

en ren, mkt intressant enligt tösan

 

tidig julklapp