Usch, den här dagen blev inte alls som jag tänkt mig.
För det första hade jag tänkt vara ute med tösan några timmar. Ett bra sätt att fördriva tiden. Men varken jag eller hon tyckte de var speciellt kul. Lekparken var ju självklart inte skottad så tösan kunde inte gå i den djupa snön och jag orkade inte bära på henne där (har börjat bli öm på magen igen. Suck). Orkade inte dra henne i pulkan något längre tag heller. Måste nog köpa en ny pulka, den vi har nu är rätt seg emellanåt. Eller är det mina muskler som sakta men säkert tynar bort? Hinken och spaden var heller ingen hit med tösans tjocka inte handskar. Hon fick ju inget grepp om spaden. Så efter att vi gott runt husen i området ett tag så gick vi in. Tösan protesterade inte för fem öre.

För det andra så hade jag tänkt påbörja julstädningen här hemma. Så slipper jag och goben göra så mkt imorgon. Men ingenting har blivit gjort. Sitter här och gnuggar mig i ögonen konstant. De känns som att ögonlocken ska falla ihop alldeles, alldels snart. Det värker i kroppen och jag fryser som ett psyk. Antagligen är det bara jag som inbillar mig att det är kallt här inne för tösan går naken och VÄGRAR ha kläder på sig.

Men jag är inte den som (enbart) klagar! Nej min lösning på det hela är ganska enkelt: KAFFE.

Det är ett tag sedan jag har druckit denna underbara dryck. Mitt gravida jag har helt enkelt inte vart speciellt sugen och då har jag helt enkelt skitit i det. Men nu känner jag att det behövs. Dels för värmen och dels för koffeinet. Men ska hålla mig till max två koppar så det inte påverkar krabaten.

Förhoppningsvis blir jag snart pigg och kan ta tag i någon städuppgift här hemma. Skulle vara fint. Håll tummarna för mig.