Imorgon kommer älskade goben hem! Kring sex på kvällen någon gång. Därikring. Vi får se. Men huvudsaken är ju att han kommer hem! Har saknat honom så mkt, speciellt nu när man är lite sjuk.
Kanske inte så kul att komma hem till de här bombnedslaget men jag ORKAR inte städa. Jag gör bara inte det.
Inatt har det varit lite… lite småjobbigt skulle man väl kunna säga.
Gick och la mig redan vid nio. Var sjukt trött. Läste, prata med goben, läste lite till och somnade. Vid elva vaknade jag av att jag mådde väldigt illa. Hämtade hinken från toan. De senaste kvällarna/nätterna har jag inte behövt den så den har fått stanna där inne. Men nu ville jag gärna ha den till hands. Lyckades somna om men vaknade rätt fort av att jag hade ont i halsen. Vart tvungen att gå upp och snyta mig. Sedan lyckades jag somna om.
Men den lyckan var inte långvarig för efter ett tag kom både illamåendet och det onda i halsen. Man tackar. Tösan vaknade och åt. Tror även hon hade ont i halsen för hon var lite smågnällig.
Försökte verkligen somna om. Gick upp och åt lite överblivna chips då jag läst att det kan hjälpa att äta lite på natten när man mår illa. Vet inte riktigt om de hjälpte. Var tvungen att gå upp och borsta tänderna efter ett tag för jag började må illa av smaken i munnen. Sedan var jag tvungen att snyta mig. Och alla gånger jag fick gå upp för att pissa. Helt otroligt. Börjar komma ihåg hur det var när jag väntade tösan och varför jag inte ville ha fler barn…
Hur som helst så lyckades jag somna om i några minuter just innan fem. Tösan vaknade kring 20 över. Kul. Eller så inte. Jag är trött. Halsen gör ont. Febern från igår morse flåsar mig i nacken och hotar med att anfalla mig igen. Jag har tvättstuga idag och jag borde verkligen gå till skolan men jag förstår inte riktigt hur jag ska lyckas med det.
Och mamma har fullt upp i happa så hon kan inte ta tösan. Hos pappa är de sjuka och syster jobbar. Så man är mer eller mindre strandsatt. Antar att det är såhär att vara småbarnsmor och gräsänkling. Nåja, om ca en vecka kommer goben hem. Längtar.
Just nu känns det så där lite extra jobbigt.
Tösan ligger och sover så gott och jag måste gå och väcka henne snart. Sedan borde vi verkligen cykla iväg till affären och handla. Känns verkligen inte kul. Ingen motivation alls faktiskt.
Har både ont i halsen och ont i ryggen.
Men det kommande affärsbesökte är oundvikligt: Colan är nästan slut och det finns ingen mat hemma som jag skulle kunna tänka mig att sätta i munnen.
Både skafferiet och kylen/frysen är så där halvfulla så visst finns det mat. Men ingen mat som inte får mig att vilja spy. Vet inte riktigt vad jag ska handla (förutom cola) men det lär jag väl se i affären.
Önska mig lycka till!
här kommer några skäl till varför man ska träna under graviditeten
1. Du slipper bli lika svullen i kroppen som du skulle blivit annars eftersom blodcirkulationen ökar.
2. Du får mer energi och orkar med graviditeten och förlossningen bättre.
3. Du blir gladare och piggare och då mår fostret bättre.
4. Du sover bättre på nätterna och syreupptaget blir bättre.
5. Du får 30 % snabbare förlossning.
6. Du håller dig i bättre form under hela graviditeten och då är det så klart lättare att komma ikapp efteråt också.
7. Du får bättre kroppsuppfattning och bättre hållning.
8. Du minskar risken för att få förstoppning och ryggproblem.
9. Risken att spricka i området mellan slidan och anus minskar med 55 %
10. Risken för operativt ingrepp under förlossningen minskar med 75 %
11. Behovet av smärtstillande medel minskar med 35 %
(hämtat ur ”på smällen! Från A till Bebis…”)
God morgon världen!
Här sitter jag, någorlunda utsövd faktiskt. Kanske kan bero på att jag somnade före nio igår? Mmmm… är man TRÖTT så är man ;)
Tösan sitter i soffan och dricker ersättning och ser på nyhetsmorgon och själv sitter jag här och känner mig lätt illamående trotts att jag klämde i mig en clementin. Känner verkligen att de finns en lite krabat i magen. Alltså jag känner ju självklart inte att krabaten rör på sig, inte ännu! Men jag känner att det är någonting där. Någonting som inte vad där tidigare.
De är bla väldigt ömt. De gör ont så fort en byxa sitter lite, lite för tajt. Eller om tösan sitter på den. Kommer antagligen börja bära mammakläder VÄLDIGT tidigt pga det.
Ja planen idag då?
tösan ska på förskolan och jag kanske ska på skolan. Borde eg ringa BM och boka tid för inskrivning. Och så är det soporna och disken och så måste jag boka en ny tid i tvättstugan och insamlingarna är fortfarande inte lämnade. Blä. Får väl ta och kika lite i boken och se om jag förstår vad det handlar om.
Nu har goben åkt igen.
Vi får se om han kommer hem till helgen eller först helgen efter det.
Så jag är själv här hemma med underbaraste tösan och lilla krabaten i magen. Måste faktiskt erkänna att det är liiite jobbigt emellan åt då stubinen minskat avsevärt och tösans utforskningslust bara ökat. Men hittills har det gått bra. När jag blir arg så stannar jag upp och andas och tänker igenom allt en extra gång och så brukar det släppa.
Men goben har fått ta emot några elaka kommentarer och fått stå ut med att jag fnyst och fräst. Men jag har alltid sagt förlåt efteråt. Och ”jag älskar faktiskt dig”. Jag tror att det är viktigt att säga förlåt och förklara att man egentligen inte är arg på honom utan att hormonbalansen helt enkelt inte har kommit till sin rätta riktigt ännu.
Dessutom är det lite jobbigt då man är så fruktansvärt trött. Och att stiga upp före F*n hjälper ju inte riktigt. Kommer lugnt gå och lägga mig så fort tösan somnat, efter sju någon gång! Haha. Oroade mig faktiskt för hur jag skulle klara av allt själv nu när goben åkte igen men det går. Det är som att jag skärper till mig och knuffar undan tröttheten när jag vet att jag själv måste ta hand om allt. Man har liksom inte tid att vara trött. Den gav man upp i samma veva som man blev mamma! haha
Och tröttheten går över efter några veckor. Det är bara att bita ihop och härda ut. Och tänka på de här fina stunderna när tösan leker fint för sig själv. Som nu. Nu leker hon med sin vagn och Girafferna får åka tillsamman med nappen.
Ja underbaraste tösan och underbaraste goben. Vad skulle jag göra utan dem?
Under graviditeten blir kvinnan mer beroende av sitt hem, sin partner och mat. Eller kanske ska jag uttrycka mig så som naturen har tänkte de: den havande kvinnan blir beroende av boplatsen, beskyddet och fettlagringen. Man kan säga att naturen inte vill att kvinnan ska ”vara jagad av lejon” utan stanna hemma där inga faror lurar. Detta har naturen säkerställt genom att låta den havande kvinnans kropp genomgå en helt makalös hormonstorm, redan från första början.
Bland annat så ökar både östrogenet och progesteronet fler hundra gånger i en gravid kvinnas kropp!
dessutom vet jag att blodvolymen ökar, men jag kommer inte ihåg hur mkt så här på rak arm. Ska nog ta och kolla upp det och återkomma med det senare.
Så detta är antagligen en av förklaringarna till varför en nygravid kvinna är så otroligt trött. Själv har jag lagt mig före tio (faktiskt för nio vissa kvälla) hela den här veckan.
Det kan ju även förklara varför man i ena stunden gapar och skriker över att osthyveln faktiskt inte ska vara i översta lådan och i nästa stund gråter över de svältande barnen i Afrika som inte ens har en osthyvel!
Som tur är så har jag klarat mig utan några allt för hemska humörsvängningar. Visst är humöret lite sämre ibland. Det kan vara lite svårt att kontrollera ibland och visst har jag börjat gråta över skitsaker ibland men det är inte ens i närheten av det de skriver om i böckerna!
God morgon världen!
Vill börja med att säga tack för alla ”Grattis”! Det känns jätte roligt att det finns människor som delar denna underbara glädje med oss.
Idag var det god morgon före fem för vissa i den här familjen. Eftersom goben hade nattpasset så steg jag upp med tösan nu på morgonen.
Att stiga upp före fem har ju helt klart sina fördelar. Tillexempel så kan jag skryta med att jag hunnit göra fyra maträtter reda innan klockan blivit halv sju!
Det blev följande:
Ungstekt lax med dragon (i gobens matlåda la jag även till couscous och sås)
Stekt fläska och spagetti (bara till goben, jag är inte så förtjust i det)
köttfärssås (med spagetti i gobens matlåda)
ägg, bacon och spagetti (återigen bara till goben, en av hans favoriter. ska eg vara makaroner men de var slut).
Illamåendet som jag plågats med verkar ha släppt helt idag. Väldigt skönt. Hoppas verkligen att de inte blir som när jag väntade tösan!
återkommer säkert lite senare. Hare!
Tösan ska bli storasyster!
Det bor en lite krabat i min mage. Vi ska ha en till bebis!
Graviditeten är helt ny. Vi är bara inne i vecka 5 (förlossningen är beräknad till den 29 juni, dagen för min födelsedag) men vi har endå valt att dela denna glädje med resten av omvärlden redan nu.
Visst kan det hända saker (ca var tredje graviditet slutar i missfall), men det risken blir varken större eller mindre bara för att vi väljer att inte smyga med vår glädje. Dessutom skulle inte sorgen efter ett förlorat barn bli större bara för att fler vet om det. Jag/vi väljer att glädjas istället för att oroas!
Just nu är min lycka så stor att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen och vad jag ska göra!
Jag är GRAVID! Vi ska få ett syskon åt tösan. Allt är bara så sjukt underbart just nu!!!
God morgon världen!
Nu sitter jag här i halvmörkret. Har verkligen sovit gott inatt fastän jag vaknat båda gångerna som tösan vaknat. Men goben gick ju upp med henne så jag kunde gott somna om!
Vårt nya sovrum är bara så mysigt! I love it!
Herre gud vad jag längtar efter julen. Fatta mysigt att sitta så här när adventsstakarna och julstjärnorna lyser. Helt själv och mysa med sitt kaffe eller sitt te medan resten av familjen sover. Och bara tänka på allt underbart som varit och allt underbart som kommer komma. Eller bara uppleva just den stunden och känna hur lyckan sprider sig i hela kroppen till man nästan känner att man vill gråta. Å, som mysigt.
Ja, jag längtar då till julen ja! haha
Ojojoj vad jag älskar min familj. Jag är så lycklig!
God morgon gott folk.
Vet ni vad? Imorse var kaffe nästan slut! Räckte till tre koppar (alltså sådana där mini ni vet) och det hade ju gott räck åt mig men nu är ju goben hemma så nu fick vi dela. Men det fungerar ju det med. I det här förhållandet delar vi lika :D.
Annars då? Tösan har börjat säga OST. Inte så konstigt, ungen är galen i ost! Haha. Så då är det ju lika bra att hon lär sig säga OST. Eller nästan iaf. Jag som mamma kan ju höra att de är det hon menar.
Goben hörde också antydningar till ordet idag när vi åt frukost. Vilket faktiskt var riktigt mysigt. Frukosten alltså. Satt där i köket alla tre med levande ljus och hela köret! De ni ;)
Till sist så kan jag ju nämna att vi ska åka till Haparanda idag. Byta till vinterdäck. På tiden? Antagligen. Så får man träffa syrran också. kul, det var länge sen!
Antagligen blir det att strosa runt i alla de där affärerna också. Det är ju liksom obligatoriskt när man väl är där. Även fast man är där en gång i veckan! Haha
Nu ska jag väl försöka göra någonting vettigt. Vad vet jag faktiskt inte men vi får väl se
Saknar goben så otroligt mkt just nu. Mitt humör är så satans dåligt så det inte finns. Blir arg och irriterad över småsaker hela tiden. Sen är jag sur när jag pratar med honom på telefon och all min ilska går ut över honom. Stackaren. Men jag har iaf blivit väldigt duktig på att be om ursäkt när han blir utsatt för min ilska! Bättre än ingenting antar jag… han är så fin, den bästa. Älskar honom så otroligt mkt.
Antar att humöret är en kombination av för lite sömn och en allmänt jobbig tösa.
Den här veckan har hon verkligen satt mig på prov, om och om igen. Jag vet att de ingår i småbarns utveckling att testa gränser men ibland… Ibland driver det mig bara till vansinne. Speciellt när hon tar till gråten. När hon slår och sparkar och skriker och lägger sig på golvet och gapar så högt så grannarna tvärs över gatan antagligen hör henne. Och för vad? För att jag inte vill sitta på golvet och leka med klossarna utan hellre sitter på stolen. Men det går absolut inte för sig för tösan. Nej, nej.
Eller för att hon inte får leka med glaset, eller kniven eller vad det nu kan vara hon har fått syn på och bestämt sig för att hon ska ha.
Eller som när hon blir galen för att vi ska gå in efter några timmar i lekparken och man får bära in henne SKRIKANDES. Och när man väl fått in henne så springer hon in i vardagsrummet eller köket med sandiga kläder och skor fastän man sagt NEJ flera gånger. Då är det bara att försöka begränsa skadan genom att klä av en skrikande och sparkandes unge på den platsen man lyckats brotta ner henne och sedan försiktigt knöla ihop utekläderna och skorna i en boll som man slänga in dem i hallen. Sedan är det bara att skynda sig tillbaka till tösan och verklige, verkligen hoppas på att hon inte hunnit sprida ut sanden i hela lägenheten. Vilket hon självklart har. och att försöka få tag i henne för att borsta av hennes fötter FÖRE hon hunnit springa igenom hela lägenheten är ju bara att glömma. Det ser man på henne. Hon vet att jag vill ha tag på henne. Hon tittar på mig och ler och sedan bär det av i all världens fart. Fast jag säger nej. Fast jag säger stanna.
och då är det bara att plocka fram dammsugaren för 3:e gången under just den dagen och hoppas på att tösan inte ska vilja hjälpa till. För isf lär ju dagens 23577 utbrott komma i samband med att hon inte får styra damsugaren själv.
Ja att testa gränser hör till utvecklingen… utveckling är bra för barn. Barn ska utvecklas och bli stora barn och sedan vuxna människor.
ibland önskar jag att vi kunde hoppa till den där ”vuxna människor” biten på en gång…