Saknar goben så otroligt mkt just nu. Mitt humör är så satans dåligt så det inte finns. Blir arg och irriterad över småsaker hela tiden. Sen är jag sur när jag pratar med honom på telefon och all min ilska går ut över honom. Stackaren. Men jag har iaf blivit väldigt duktig på att be om ursäkt när han blir utsatt för min ilska! Bättre än ingenting antar jag… han är så fin, den bästa. Älskar honom så otroligt mkt.

Antar att humöret är en kombination av för lite sömn och en allmänt jobbig tösa.
Den här veckan har hon verkligen satt mig på prov, om och om igen.  Jag vet att de ingår i småbarns utveckling att testa gränser men ibland… Ibland driver det mig bara till vansinne. Speciellt när hon tar till gråten. När hon slår och sparkar och skriker och lägger sig på golvet och gapar så högt så grannarna tvärs över gatan antagligen hör henne. Och för vad? För att jag inte vill sitta på golvet och leka med klossarna utan hellre sitter på stolen. Men det går absolut inte för sig för tösan. Nej, nej.

Eller för att hon inte får leka med glaset, eller kniven eller vad det nu kan vara hon har fått syn på och bestämt sig för att hon ska ha.

Eller som när hon blir galen för att vi ska gå in efter några timmar i lekparken och man får bära in henne SKRIKANDES. Och när man väl fått in henne så springer hon in i vardagsrummet eller köket med sandiga kläder och skor fastän man sagt NEJ flera gånger. Då är det bara att försöka begränsa skadan genom att klä av en skrikande och sparkandes unge på den platsen man lyckats brotta ner henne och sedan försiktigt knöla ihop utekläderna och skorna i en boll som man slänga in dem i hallen. Sedan är det bara att skynda sig tillbaka till tösan och verklige, verkligen hoppas på att hon inte hunnit sprida ut sanden i hela lägenheten. Vilket hon självklart har. och att försöka få tag i henne för att borsta av hennes fötter FÖRE hon hunnit springa igenom hela lägenheten är ju bara att glömma. Det ser man på henne. Hon vet att jag vill ha tag på henne. Hon tittar på mig och ler och sedan bär det av i all världens fart. Fast jag säger nej. Fast jag säger stanna.
och då är det bara att plocka fram dammsugaren för 3:e gången under just den dagen och hoppas på att tösan inte ska vilja hjälpa till. För isf lär ju dagens 23577 utbrott komma i samband med att hon inte får styra damsugaren själv.

Ja att testa gränser hör till utvecklingen… utveckling är bra för barn. Barn ska utvecklas och bli stora barn och sedan vuxna människor.  
ibland önskar jag att vi kunde hoppa till den där ”vuxna människor” biten på en gång…