Jag brukar sjunga för barnen. Även om jag inte har den klaraste stämman, och knappt kan hålla ton, så sjunger jag rätt ofta. För dem.  
Krabaten har hört mig sjunga ända sedan han låg i magen och det märker man. För någon dag sedan började han le, riktigt stort, när jag sjöng för honom. Mammahjärtat smälte och en lite tår kröp fram i ögonvrån.  

”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.
Fjärran lockar du min syn. Likt en diamant i skyn.     
Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är.”