God morgon alla ouppfostrade barn!
Ja då var det lördag och helg. Imorgon åker vi hem till Kalix, fast det blir ju först på kvällsidan.

Före vi åker hem ska vi gå på konfirmationsfest. Vi hoppar över kyrkan och far till festen istället. Schyst va? Haha. Känner att jag helst undviker att gå till kyrkan med kidsen. Tösan är ju så full i liv (om vi nu ska försöka utrycka oss fint) så det skulle nog inte bli många minuters närvaro i kyrkan om vi nu släpades oss dit.
Många kanske tycker hon är ouppfostrad när hon inte ens kan sitta still i kyrkan (eller på restauranger, eller i kundvagnen, eller när vi fikar hos andra, eller...) men det orkar jag inte bry mig om. Kanske är hon ouppfostrad, vad vet jag?
Personligen anser jag att hennes energi, hennes "spring i benen" och hennes lust att utforska är fina egenskaper. Barn ska röra på sig. De ska vilja utforska och upptäcka världen. Vi skulle inte utvecklas om vi inte vore nyfikna, och den som är mest nyfiken vinner mest kunskap. Att mamma sen bli sur för att man ville upptäcka hur det ser ut när man ritar med den röda fina pennan på tapeterna är en bagatell!
Nej tids nog lär hon sig sitta still. Det kommer jag lära henne när hon blir stor nog att förstå. Det är lite svårt att förklara för en 2,5-åring att man visar respekt gentemot kristendomen, prästen och de andra närvarade genom att sitta tyst och stilla under gudstjänsten. Nej det tar vi som sagt senare, när hon är stor nog att förstå varför. Än så länge vill jag bejaka hennes lust att upptäcka livet. Och då undviker vi helt enkelt ställen där det inte passar sig. Och så får ni andra tycka att jag är lite misslyckad som har en så ouppfostrad dotter!

Personligen anser jag att det finns viktigare saker att lära sig. Som att man inte ska slåss. Eller att man alltid betalar i kassan innan man går ut ur affären med sia varor. Eller att man ska hjälpa som är svagare än en själv. Eller att man ska se åt båda håller innan man går över vägen. Eller att man delar med sig. Det är saker jag tycker är viktigt att lära min 2,5-åring!

Krabaten tror jag inte skulle bli några större problem om han nu inte skulle råkas ha magknip just då. Och det går ju faktiskt inte att göra någonting åt. Eller kanske har jag bara inte uppfostrat honom nog mkt? ;)
Hur som helst så är två av mina kusiner som ska konfirmera sig och det ska bli väldigt trevligt att träffa "hela tjocka släkten". Det är ju inte allt för ofta det händer. Tyvärr.
När man dessutom bor i olika städer så hälsar man nästan aldrig på dem en och en heller. Synd, så synd.  Fast kanske tycker de att det är skönt att slippa mina ouppfostrade barn? ;) haha