God morgon förfärliga texter!

Jag måste bara få säg att jag blir lite… chokad när jag läser om de senaste månaderna i bloggen. Ja jag skulle väl nästan kunna säga att jag blir en gnutta förfärad! Inte pga innehållet utan pga texten. Meningarna. Uppbyggnaden och ordvalen. Vad här hänt med mig?
Ok, jag har aldrig varit någon författare. Jag har aldrig kunnat bygga upp texter som skulle kunna gripa 10 000-tals människor. Jag har alltid haft lite problem med att hålla mig i nu-tid eller då-tid. Det kan hoppa lite mellan gör och gjorde men jag har kunnat sätta ihop en text. En text med en början, mitten och slut. En text med ett begripligt innehåll och ibland har jag till och med lyckats riktigt bra.
En gång i tiden kunde jag skriva.

Så vad har hänt? Är det ok att skylla på tidsbrist? Sömnbrist? Eller är det bara ursäkter – ursäkter som inte är acceptabla?
Fråga: Hur dåligt får man lov att skriva i en offentlig blogg?

Jag har så sällan tid att sätta mig ner och skriva. Eller jo, jag skriver ju. Nästan varje dag som ni ser här nedanför. Men jag hinner inte riktigt sätta mig ner och fundera på vad det är jag egentligen vill ha sagt. Jag hinner inte läsa igenom texterna en extra gång innan de åker ut i bloggen. Jag bara skriver – rakt upp och ner – utan att tänka. Jag vill bevara minnena ifrån graviditeten och från tiden då barnen var små. Det går så fort. De blir stora så fort. Och man glömmer…

En dag ska jag ta tag i mitt skrivande igen. Har jag kunnat det en gång så… det är väl som att cykla, eller? ;)
Men nu, medan barnen är små och jag bara skriver i en blogg som riktar sig till släkt och vänner och som bara har kring 30-80 läsare per dag, så orkar jag inte. Det kommer när det kommer.