fredag och tankar om helger

2009-02-27 @ 17:15:23 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredag. Sista veckodagen. Snart är det helg.

 

Jahap… helg… vad är det? Två (tre, vissa räknar fredag också) dagar i slutet av veckan. Men varför är de så speciella?

Ni förstår de här ”helgerna” har ingen större betydelse för mig. Jag går skola tre dagar i veckan – mån, ons och tors. Och det är inte speciellt långa dagar så man hinner inte bli less på lektionerna. De är ungefär 2 timmars lektionstid och sedan ska man plugga hemma. Lagom långa och stimulerande timmar då man kommer hemifrån. Underbart!

Under dessa tre dagar så går tösan på förskolan. Jag för dit henne på morgonen strax före frukost och hämtar henne efter lunchen eller efter vilan. Hon går inte speciellt långa dagar men jag hinner endå plugga i lugn och ro. Eller så städar jag eller så fixar jag med någonting annat som verkligen måste fixas med utan barn nu när jag är gräsänka.

När jag hämtar henne så har vi fortfarande över halva dagen på oss att umgås tillsammans. Och vi tycker det är kul då vi fått göra egna saker på varsitt håll.

Kanske är det därför helgerna saknar betydelse för mig? För på helgerna är det väl meningen att man ska umgås med sin familj (om man nu har en familj).  Antar att det är då de flesta hittar på roliga saker med familjen, sådant de inte haft tid för under veckan.
Jag och tösan brukar ju hitta på en massa saker under veckorna. Jag har ju valt att studera på halvtid just för att ha möjligheten att vara hemma med henne mer nu när hon är så liten.

 

Och en annan viktig sak: jag har ingen fästman som är hemma med oss på helgerna.

Min fästman är bara ledig 1 dag i veckan (just nu) och när han slutar för dagen så går han ”hem” till ett vandrarhem flera, flera mil härifrån.

Så vi är ju inte ”hela familjen” bara för att de är helg just nu.

Det får vi ta igen när han arbetat klar där borta!

 

Kanske blir det annorlunda då vi båda har heltidsjobb i närheten av vårt hem och verkligen är lediga på helgerna? Då kanske vi båda har så dåligt samvete över att lämna våra barn på förskolan före tuppen ens vaknat till liv för att sedan hämta dem strax före middagen så vi ser fram emot helgerna då vi kan ta igen tiden vi missat med dem? DÅ kanske helgerna börjar betyda någonting igen.

Hemska tanke!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback