Ett tag sedan jag uppdaterade här. Nu är sonen en vecka gammal.

Vi har som sagt haft det väldigt jobbigt med amningen här hemma, så jag har inte riktigt tagit mig tid till att sitta framför datorn några längre stunder.

Så här ser det ut för tillfället (väljer att skriva om det här så slipper jag kanske förklara om och om igen för allt och alla sen):

Mina bröst är i ok skick. Mjölkstockningen är borta och det är bara ett litet, litet sår kvar på vänster bröst.

Vi använder amningsnapp. Har försökt utan men det gör djävulskt ont och sonen förstår inte riktigt hur han ska suga. Så amningsnappen kommer mest troligt hänga med tills vi slutar amma helt.

 

Han suger på en vanlig napp då jag inte kunnat agera tutte med brösten (pga såren).

Han får ersättning ibland. Det här med amningen har ju varit otroligt ångestfyllt för mig. Har nog aldrig gråtit så mkt som jag gjort nu under de senaste dagarna. Varje gång jag tänkt på amningen så har tårarna kommit. Ett tag kände jag att jag verkligen bara ville skita i allt. Det var så himla jobbigt. Men när vi bestämde oss för att införa lite ersättning då och då så släppte allt. All press försvann och nu känns det bra igen (för det mesta). Nu kan jag slappna av och har inte ångest när han börjar bli hungrig.

 

Någon dag kanske jag försöker börja helamma igen men inte ännu. Just nu vill jag ha det så här. Just nu fungerar allt bra.
Det har varit en tung vecka men nu börjar allt blir bättre. Antar att de (också) är mkt hormoner som spökat omkring i kroppen och att de nu börjar bli lite mer ”normalt” igen.

 

Tösan är superstolt storasyster. Hon ska kramar och pussa och vill hålla honom i famnen hela tiden. Kommer med napp och hjälper till. Jag är verkligen chokad över att det gått så bra! Hade ju väntat mig att hon skulle bli supersotis. Nåja, det kan ju komma senare ;) haha.

 

 

 

Och TACK för alla gratulationer!
har inte orkat tacka personligt till alla, hoppas ni förstår varför. Nu när allt börjat bli stabile här hemma så kommer jag nog snart orka ta upp den sociala biten i mitt liv :D

 

Ps. sonen vägde 3664 gram och var 51 lång. Och vi har fortfarande inte bestämt namnet. Kom gärna med förslag