Idag har hormonerna spökat runt i kroppen rätt rejält.

Vi var i köket, hela familjen. Goben stod och gjorde varma mackor åt sig själv och jag försökte få upp förpackningen runt leverpastejen. Hade fått upp en liten bit men behövde en sax så jag kunde klippa upp resten. Sneglade lite på goben som stod med ryggen mot mig och fixade med sina mackor. Och helt plötsligt blev jag flyförbannad på att han inte fattade att jag faktiskt behövde en sax! HALLO liksom! Hur trög får man bli? Haha.
Kunde iaf kontrollera känslorna och bad snällt om en sax och förklarade sedan för honom om mina känslor. Och om hur nära han vart på att få årets utskällning!
1 min senare satt jag och tösan med varsin (ovarm) skiva limpa. Tösan skulle ha ost på sin så goben hyvlade till en bit åt henne. Hon tog emot biten sedan ville hon ha en till. Och istället för att lägga ostbiten som hon redan hade på längden som man brukar på en limpa så la hon den tvärs över. Ungefär som ”ja se ni nu att jag faktiskt behöver en till bit, den täcker ju inte hela mackan!”
Och det tyckte jag var väldigt lustigt. Det tyckte jag var så lustigt så jag började skratta. Och jag skratta non stop i över 2 min. Jag skratta så mkt så jag började grina och fick svårt att andas!

ja snacka om humörsvängningar!