Som de flesta vet så består vår familj av 4 medlemmar (+ en ofödd).
Två vuxna och två barn.  Tre människor och en katt.
Ja för Ådi räknas verkligen in i familjen. Han hänger ju alltid med. Som när vi lämnar och hämtar tösan på förskolan. När vi går och handlar. Han sover med oss. Han leker med tösan på rummet. Han hänger med oss när vi leker ute. Ja han är helt enkelt verkligen MED oss.

 

De senaste månaderna har man börjat märka att tösan också räknar in honom i familjen, och hon behandlar honom som ett syskon. Här är det riktigt syskonkärlek som gäller!
Ibland är det kramar och pussar och han får (= tvingas) ha på sig hennes diadem, sitta i dockvangen eller rida på gunghästen. Men för det mesta är det ”mao bort”, ”nej mao” och ”min!”.
Ja för det mesta är han portad ifrån hennes rum. Vilket han verkar veta om då han försöker smita in dit varje gång han får chansen! Och tösan bli tokig. Haha. Och hon jagar ut honom och skriker ”mao bort!”. Men han ska minsann in igen och leka med hennes saker. Ja, vår katt försöker leka med tösans saker. Favoriterna är såklart snoddarna och alla plasdjuren (ni vet sådana där små hästar och kossor och allt vad det nu är).
Om han sitter och myser i min eller gobens famn så kommer hon och försöker putta bort honom för det är minsann HON som ska sitta i famnen. Sen att hon bara trivs i fem sek… ja det är ju bara att räkna med. Men ”Mao” får inte sitta där. Absolut inte.

Det är väldigt gulligt och väldigt sött. Och VÄLDIGT ANVÄNDBART.
Tösan har ju alltid tjorvat med maten. Väldigt frustrerande. Men nu har vi kommit på en lösning.
För någon vecka sedan upptäckte jag att hon blev ”arg” när Ådi kom in i köket när vi åt. För min del spelar det ingen större roll. Han får vara med oss i köket men han får inte hoppa upp på bordet eller diskbänken. Jag har tyckt att det är rätt bekvämt när han kommer in och äter upp maten tösan tappar på golvet. Och för någon vecka sedan upptäckte jag då att det var just den biten som gjorde tösan ”arg” (”arg” i brist på bättre ord). Att han åt upp hennes mat, som hon tappat på golvet!  
Så nu MÅSTE man plocka upp maten hon tappar och ge den till henne så hon kan äta upp den. För annars kanske ”Mao” tar den! Ni förstår ju hur användbart detta är! ”Men ska du inte ta en sked, annars kanske Mao kommer och tar den!” och skeden åker in i munnen i racerfart.
självklart ”tvingar” vi inte i henne all mat på detta sättet, om hon inte vill ha. Men vi brukar tycka att man ska smaka litegrann iaf.

 

Och så har vi ju haft lite problem med kläderna. Detta problem är också löst.
I onsdags, efter en del bråk och skrik (ifrån tösans sida) så sa vi tillslut att ”ja men då går pappa till förskolan med Ådi”. Det reagerade hon på, men hon tog fortfarande inte på sig kläderna. Då tog goben katten under armen och gick ut. Och OJ vilket liv det blev här hemma!  Ja ni skulle hört. Tillslut frågade jag om hon lovade att ta på sig kläderna om jag ropade hem pappa och Ådi. Det lovade hon. Så jag ropade in dem igen och kläderna åkte på. Lite motvilligt, men utan bråk och skrik!