vill ha: en stuga ute i ödemarken
Ibland är det riktigt jobbigt att vara gravid.
Som när hormonerna stormar. Eller som när man inte får sova. Eller som när man inte kan kontrollera de stormande hormonerna för att man inte får sova!
Jag har inte sovit en hel natt, utan att vakna, sen … ja jag vet faktiskt inte när. Vaknar minst 3 ggr per natt. Minst. Så det blir inte så där överdrivet många timmars sömn, sammanhängande sömn.
Detta försöker jag kompensera genom att gå och lägga mig på dagen en stund. Oftast samtidigt som tösan ska sova. Tyvärr får jag sällan sova ostört då heller. Alltid är det något…
Varenda gång är någon som går för ”högt”. Fattar inte riktigt vad våra grannar håller på med men det är jäkligt duktiga på att låta! Sedan så är det toabesök. Ett absolut måste. Obligatorisk närvaro. Katten är också duktig på att förstöra sömnen. Han ska in och ut ur sovrummet med jämna mellanrum. Eller så ska han upp på min mage. Eller så är det goben som ”bara tänkte vara snäll och stänga dörren så du får sova ifred”. Väldigt irriterande. Låt dörrjäveln vara öppen och se till att vara lite tyst så får jag sova i fred. Kom inte och stäng den JUST när jag lyckats somna. Morr! Grrr. Mörda.
Ja det kanske inte är så konstigt att man blir mer eller mindre galen när man aldrig får sova ut ordentligt. Det kanske inte är så konstigt att man inte lyckas hålla hormonerna i schack när man är så trött så man bara vill slå sig själv i huvudet med en stekpanna så man slocknar. Eller gömma sig i något bortglömd stuga ute i ödemarken (som endå har rinnande vatten, el och värme och alla andra bekvämligheter som faktiskt måste räknas som nödvändigheter för oss gravida).
hmm… stugan i ödemarken lät helt klart som de bästa alternativet. Får nog ta och börja leta efter en sådan.
Men till dess får mammas hus ute i Vojkkis duga. Vi tänkte åka dit hela familjen och vara där över helgen. Mamma och kompani har åkt till pullinki och jag känner att de är dags för lite miljöombyte för den här familjen också.
Som när hormonerna stormar. Eller som när man inte får sova. Eller som när man inte kan kontrollera de stormande hormonerna för att man inte får sova!
Jag har inte sovit en hel natt, utan att vakna, sen … ja jag vet faktiskt inte när. Vaknar minst 3 ggr per natt. Minst. Så det blir inte så där överdrivet många timmars sömn, sammanhängande sömn.
Detta försöker jag kompensera genom att gå och lägga mig på dagen en stund. Oftast samtidigt som tösan ska sova. Tyvärr får jag sällan sova ostört då heller. Alltid är det något…
Varenda gång är någon som går för ”högt”. Fattar inte riktigt vad våra grannar håller på med men det är jäkligt duktiga på att låta! Sedan så är det toabesök. Ett absolut måste. Obligatorisk närvaro. Katten är också duktig på att förstöra sömnen. Han ska in och ut ur sovrummet med jämna mellanrum. Eller så ska han upp på min mage. Eller så är det goben som ”bara tänkte vara snäll och stänga dörren så du får sova ifred”. Väldigt irriterande. Låt dörrjäveln vara öppen och se till att vara lite tyst så får jag sova i fred. Kom inte och stäng den JUST när jag lyckats somna. Morr! Grrr. Mörda.
Ja det kanske inte är så konstigt att man blir mer eller mindre galen när man aldrig får sova ut ordentligt. Det kanske inte är så konstigt att man inte lyckas hålla hormonerna i schack när man är så trött så man bara vill slå sig själv i huvudet med en stekpanna så man slocknar. Eller gömma sig i något bortglömd stuga ute i ödemarken (som endå har rinnande vatten, el och värme och alla andra bekvämligheter som faktiskt måste räknas som nödvändigheter för oss gravida).
hmm… stugan i ödemarken lät helt klart som de bästa alternativet. Får nog ta och börja leta efter en sådan.
Men till dess får mammas hus ute i Vojkkis duga. Vi tänkte åka dit hela familjen och vara där över helgen. Mamma och kompani har åkt till pullinki och jag känner att de är dags för lite miljöombyte för den här familjen också.