Under den gångna veckan har jag stött på två personer (vid två olika tillfällen) som jag stört mig på väldigt mkt. Personerna i fråga har jag aldrig tidigare haft problem med, men när de personerna har mage att ge mig någon slags antydan om att det är ”hemskt” att jag väntar vårt andra barn så känner jag att jag inte ger mkt för deras åsikter och värderingar.  Ingen har sagt någonting rakt ut (fega jävlar?!) men man behöver inte ha ett allt för högt IQ för att förstå poängen i kommentarerna. Eller vad säger ni om ”ja men jag stötte faktiskt på en tjej som gick i er klass på grundskolan och hon skulle ha sitt fjärde barn nu, så du är ju inte värst riktigt ännu” och se något slags medlidsamt leende på de hela.
Var är problemet?

 

Jag utgår ifrån att dessa personer anser att det är min ålder det är fel på. För jag kan inte se att jag någonsin har gjort någonting som skulle antyda på att jag inte skulle klara av att ta hand om ett barn. Speciellt inte med tanke på att detta är människor jag träffar ungefär 1-3 ggr per år!

Jag anstränger mig snarare hårdare just för att jag (bara?) är 23 år. Jag vet att hela samhället granskar mig som ”ung” morsa, att jag alltid blir dömd på förhand och jag är faktiskt jäkligt less på det nu!

Helt ärligt kan jag säga att jag tar hand om mitt barn jäkligt mkt bättre än många ”äldre” föräldrar som jag stött på.

 

De personer som samhället tydligen anser att är mest lämpade som föräldrar (de äldre människorna, de mellan 30-40) tycker jag bara gnäller hela tiden.
Nu kan jag ju inte säga att ALLA gör det. Och jag vet att yngre föräldrar också gnäller. Men  de äldre föräldrar jag pratat med gnäller (enligt mig) mer.

De gnäller om att de aldrig får sova (när barnet i fråga är ungefär 6 månader), de gnäller om att de aldrig har tid, de gnäller om att de har dåligt samvete för att barnen är för länge på dagis osv osv.

Seriöst. Skärpning!
Vår dotter är TVÅ år och hon har nog aldrig sovit en hel natt i hela sitt liv. Men det är så det är. Bara att acceptera. Det är barn vi talar om och inte ens jag som vuxen sover en hel natt!
Nej det är bara att dela upp nätterna och ta de. Visst är det ok att gnälla ibland, men någon slags måtta får det väl endå finnas?

Och tid, ja vad fan tror man innan man skaffar barn? Man har ju barnen 24/7. Det är inte en hund man skaffar sig. Man måste helt enkelt vara beredd på att ge upp delar av sitt liv under de första åren av barnets liv. Så enkelt är det. Och sedan ser man till att han en jämställd sambo som ser till att man själv får komma iväg ibland. Svårare än så är det inte (om man är två).

Och åter igen: det är ok att gnälla, men snälla någon… någon slags gräns får det väl endå finnas?

Och det där med förskolan vet jag inte ens om jag vill kommentera. Vår tösa går på förskolan 3 ggr i veckan, 3,5 timmar åt gången. Varför? Jo för vi har valt det. Jag tror förskolan är bra för barnen, men jag vill inte ha min tvååring där dagarna i ända. Jag har inte skaffat mig barn för att någon annan ska uppfostra dem!
Och hur vi klara oss ekonomiskt? Jo tack de flyter på. Ja har ut ungefär 2-3000 kr i månaden. Föräldrapenning (som jag verkligen snålat med för att den ska räcka så länge som möjligt) och barnbidrag. Goben har ut lite mer. Ibland mkt mer. Det beror på om han jobbar eller inte. Vi prioriterar vårt barn före det materiella. Men så är vi ju så unga också, vi har inte riktigt hunnit skaffa oss en massa dyra vanor.
Sedan kan jag ju nämna att jag tillbringar tiden tösan är på förskolan vid skolbänken och läser en kurs jag inte läste under gymnasiet.

Och återigen: det är ok att gnälla. Man måste få gnälla, annars orkar man inte. Men ibland undrar jag varför folk överhuvudtaget skaffar sig barn… vissa (äldre) gnäller verkligen VARENDA gång vi ses. Är deras BEBISAR verkligen så hemska, eller vad är det frågan om?

 

 

Och ja, alla har rätt till sin åsikt. Ni får tycka att man suger som morsa bara för att man inte hunnit fylla 35. Varsågod. Men se för fan till att ha lite folkvett håll de åsikterna för er själva när unga gravida mammor befinner sig i närheten, ok? Man har nog med alla hormoner och humörsvängningar som det är.

Och en sak till: bara för att vi är unga så är vi inte dumma. Era pikar och antydningar och kommentarer går fram, ok?

 

 

bara för att provocera dem som inte tycker som mig lite mer!