Tösan har aldrig fått träffa jultomten. Det har känts onödigt då hon vart så lite tidigare år. Men nu börjar hon ju bli ”stora tjejen” och därför ha vi planerat att få besök av honom i år.

På senaste har jag stött på folk som tycker att de är onödigt, eller runt av dumt, att säga att tomten finns på riktigt till små barn. Jag försöker sätta mig in i deras tankesätt.
Ok, de flesta av oss vet väl att han inte riktigt finns.
Ok, det är att ljuga för barnen.
Dessa två argument kan jag förstå. Men jag tycker inte de väger så tungt. Det finna både fördelar och nackdelar med allt.

Tanken på Tomten, på tomtens verkstad där uppe i Nordpolen, hans renar och nissar och allt det magiska … det är jul! Det stimulerar fantasin. Förväntningar och spänningen. Mystiken och magiken. Tanken på en genomgod människa som bara ger och sprider glädje under julafton… Varför inte erbjuda barnen det? Tids nog blir de stora och förstår att tomten inte finns, att det inte finns någon mystik, utan att allt har sin förklaring. Men till dess vill i alla fall jag erbjuda mina barn någonting mysigt så här lagom till jul. En tanke, en fantasi och inte bara en massa materiellt skrot!

Sen finns det ju föräldrar som utnyttjar detta till max. Föräldrar som i tid och otid drar till med ”om du inte är snäll får du inga julklappar av tomten”, ”ät nu all din mat, tomtens nissar kikar in bakom fönstren” osv. Det gör mig faktiskt väldigt irriterad. Dels förvandlar dem tomten till någonting man måste vara rädd för. Sen undrar jag om de inte förstår att de aldrig kommer få respekt från sina barn? Barnen lär sig vara rädd för konsekvensen, inte att lyssna och respektera sina föräldrar. Baja, baja på er som gör så!
Jag och tösan brukar också kika efter tomten och hans nissar. De brukar vara bakom våra fönster då och då. Men de är aldrig här för att kika om hon äter upp all sin mat/är snäll/städar sitt rum eller vad de nu kan vara. De är här enbart för att stimulera hennes fantasi och sprida lite spänning i den tråkiga vardagen!

vad tycker ni, finns han?