God morgon önskemål!

Nu sitter man här med krabaten på ena armen, tangenter under den andra och kaffet står bredvid och väntar. Väntar på att få göra mig pigg och glad.

Tösan är hos mamma. Hon åkte dit igår. Goben är på jobbet. Han åkte medan vi sov.
Så jag och krabaten är själva. Kanske somnar han om snart, då kan jag också lägga mig igen. Det skulle ju inte vara helt fel. Eller så spolar jag upp ett ljuvligt bad, med lite badsalt. Mmm… och en tidning.

Det finns mkt man önskar sig efter att man fått barn. Speciellt efter att man fått två barn! Och eftersom att det var rätt så länge sedan jag hade med en lista så kör vi en nu!

Nr4: En ny garderob!
Ja eller alltså nya kläder. Garderoben i sig är det inget fel på. Fast den kanske borde bli lite större, utifall att min önskan om nya kläder faktiskt gick i uppfyllelse.
Innan jag fick barn tänkte jag, tyst för mig själv, att jag inte skulle bli en sådan där mamma som glömde bort sig själv. Ni vet en sådan som alltid köpte nytt till barnen. Som alltid sätter barnens (i det här fallet shopping)behov framför sina egna. Nej så skulle jag verkligen inte bli.
Jo tjena. Eller hur? Nu går jag omkring med samma gamla slitna jeans som jag hade före jag fick tösan. För 2,5 år sedan.

Nr3: En lugn stund!
Vad gjorde man före man skaffade sig bra? Vad 17 gjorde man av all tid?! Hur kunde man känna sig stressad då? Man hade ju hur mkt tid som helst.
Det hade jag faktiskt fortfarande när jag bara hade tösan. Fast jag visste det inte. Jag insåg aldrig hur mkt tid jag egentligen hade. Varför inser man vad man hade först efter att man ”förlorat” det?
Jag skulle aldrig byta ut mina barn mot mera lugn, ifall det var någon som trodde det. Men ibland önskar man verkligen att man kunde lägga sig i ett bad. Helt ostört. Utan bebisskrik som bakgrundsmusik och utan en sprattlande tösan som badanka! Haha.  

Nr2: Ett bra samvete!
Jag har skrivit om Det Dåliga Samvetet flera gånger i bloggen. Och det hänger kvar. Övervakar, förföljer och attackerar så fort tillfälle ges.
Man kan inte tillfredställa Det Dåliga Samvetet. Ibland kan jag försöka, desperat och nästan lite skräckslagen. Ni anar inte hur hårt och hänsynslöst Det Dåliga Samvetet kan slå när det väl fått chansen. Så i hopp om att komma undan försöker man trösta tösan då hon ramlat och slagit sig. Men då skriker krabaten och man får dåligt samvete. Plockar man då upp krabaten så får man dåligt samvete för att tösan blir utan en kram. Försöker man trösta dem båda samtidigt så får man dåligt samvete för att de inte får egentid med sin mamma när de är ledsna. Och så fortsätter det. Det är helt enkelt omöjligt. Man får lära sig leva med det, och önska att man en dag kanske skulle kunna vakna upp med lite, lite mindre dåligt samvete.

Nr 1: Sömn!
Behöver jag verkligen säga så mkt mer?

Men det är värt det. Varenda sekund.
Det inser man när krabaten tittar upp mot en och ler. När han faktiskt ler mot mig, på riktigt. Utan att det kommer prutt efteråt så man var tvungen att inse att "leendet" bara var en grimas fört magknip. Det är få saker som slår ens bebis första riktiga, medvetna, leende. Speciellt om det riktas mot en själv!

Man inser också hur underbart det hela är när tösan springer fram till en, kramar om en och säger:
- jag älka pappa.
- ö, jaha. Älskar du mamma?
- jag älska tutte!
- okej, vad kul. Men älskar du mamma?
och så ser hon upp mot sen med sina stora blåa ögon och ler riktigt stort.
- nääääää!
Och så springer hon skrattande vidare

ok, dialogen hade gärna få slutat lite annorlunda men nästa gång kanske hon älskar mig också. Det vet jag ju att hon gör det, inners inne ;)