Idag är jag trött. När klockan ringde på morgonen hade jag mkt hellre stannat kvar i sängen. Tyvärr var det ju bara att stiga upp. Och här sitter jag nu med kaffekoppen.
Just nu vikarierar jag för en vikarie. Det slog mig i morse och jag tyckte det var lite lustigt. Jag tror hon kommer vara borta på fredag också. Det hade nog jag varit om jag var henne. Isf blir det jobb hela veckan för min del.

Till helgen är jag äntligen ledig. På lördag är det dop i Haparanda och på söndag … ja på söndag vet jag faktiskt inte vad som händer. Vi får väl se!

Jag har just avverkat frukosten och övergått till kaffekoppen. På något tag blir det att trampa iväg till arbetet. Arbetade igår och kommer väl mest troligt arbeta hela veckan. Det beror på hur länge hon som är sjuk är sjuk.

Ikväll funderar jag film, super mario eller trivial pursuit. Vad säger ni folket, vad är ni sugna på?

Idag åker vi mot Haparanda för att gratta min kusin som konfirmerar sig. Kyrkbesöket hoppar vi över. Det är aldrig en bra ide med två barn. Eller i alla fall inte med mina två barn!
Det ska bli trevligt att träffa släkten igen. Det blir ju inte av så ofta. Min släkt på mammas sida är inte överdrivet stor, men några st är det.  Mormor har 6 barn (med mamma). Dessa mostrar och fastrar har i sin tur 14 barn. Och dessa barn har lyckats avla fram 4 barn (medräknat mina egna). Fler är på väg och ännu fler lär det bli med tanke på alla mina kusiner.
Stackars mormor har många födelsedagar att komma ihåg!

Nu börjar det bli dags att plocka fram ungarnas kläder, gå på nappjackt, packa skötväskan, sminka sig, plocka ihop hemma och väcka goben.

Tösan: "Pappa, gå till mamma och säg att du vill ha godis"


Mmm... det var ju utan tvekan pappa som var sugen på godis.

Tillägg: Det blev inget godis för pappa. Eller för någon annan heller ;D

Som vanligt, efter barnens frukost, så sitter jag här med kaffekoppen. I desperat behov av lite energi.  Eller den där ”desperat behov av energi” biten är väl inte så där jättevanlig. Jag är en morgonmänniska i vanliga fall. Men igår blev det sent och när jag väl somnat kom goben hem och då blev jag vaken ett tag till.

Snart börjar det bli dags att slänga på ungarna kläderna. Sedan får jag väl fälla upp paraplyet och promenera iväg mot förskolan.
Frida och hennes kids skulle komma förbi idag efter att mina bustroll slutat, det ska bli kul. Så roligt när båda barnen är i samma ålder. Under eftermiddag gör jag nog en djupdykning ner i matematikböckerna. Ja, ändelsen i det sista ordet är rätt, matematikböckerna.

Ibland känns det som att tiden går för fort, som att någon snabbspolar framåt. Med när man sedan sitter hos ex grannen i soffan och ska försöka berätta om vad det är man har varit så upptagen med så … ja det finns nog egentligen inte så mkt att berätta om. Inskolningen med Bobo har vi ett par timmar på förmiddagen. Om vi slår ihop allt plockande, diska, dammsugande och annat städrelaterat så blir det väl ungefär en och en halvtimme varje dag. Jag brukar försöka lägga ett par timmar om dagen på böckerna, så det inte blir så kämpigt när skolan väl börjar.  Utomhusaktiviteten med ungarna, kvällspromenaderna, kvällsbadandet, middagsfixet, nattningen. Timmarna drar iväg.
Med dessa saker är väl egentligen ingenting man berättar om. Det är så fruktansvärt ointressant för utomstående. Ja till och med för en själv!

Då har vi återigen fått oss en ny vecka. Och denna vecka verka inledas med ösregn. Men vad gör väl det? Personligen tycker jag det är mysigt. Hösten närmar sig och efter ”dygnet runt solen” så välkomnar jag mörka kvällar och nätter. Och jag önskar att det mörkret skulle stanna där men jag är väl medveten om att det kommer inkräkta allt längre ut på dagarna ju närmare julen vi kommer. Och kring vintersolståndet kommer jag vara så förbannat less på mörkret så … ja jag vet inte vad. Det är tur att julen infaller strax därefter. Man behöver någonting fint att se fram emot mitt i allt mörker.
Men nu är det ett tag kvar innan vintern är här. Nu är det faktiskt hösten som knackar på. Och med hösten kommer levande ljus, te i alla möjliga smaker, färggranna skogar, blåbär, billiga rotsaker och lax, småkyliga kvällspromenader och filmkvällar.

Bjuder på lite bilder från hösten 2008:

Förklara varför produkten av tre på varandra följande heltal alltid är delbar  med 6!

God morgon på er!

Här sitter jag med min kaffekopp och tänkte berätta lite om gårdagen som, för er som inte vet, spenderades på Western Farm i Boden.

Det var en rolig dag. Helt klart.
Efter tio anlände mamma, syster, lillasyster M och A till Kalix. Härifrån styrde vi iväg mot Boden, efter ett par snabba stopp för att inhandla lite nödvändigheter (Vällingtetror och korv i baguette är nödvändigheter, ja). Solen sken så fint hela dagen, nästan lite för mkt. Mot slutet kände jag mig tung i huvudet. Under den första timman satt tösan som fastklistrad i min famn. Det var väldigt skrämmande när sheriffen och Borgmästaren jagade en skurk och smällde med revolvrarna. Även vi vuxna ansåg att de smällde lite väl högt ibland. Goben blev anklagad för att vara the bad guy en lite sväng men blev fort avskriven alla misstankar för stöld (eller vad det nu var). Däremot blev han dömd för att vara en fattiglapp med orden: ”Han har ju inte ens råd att köpa långa byxor!” och ”Ingen väst har han heller”. Det var helt klart lite lustigt, både enligt oss och enligt resten av publiken.
Därefter följade en del strosande på egen hand för vår del. Tösan var speciellt förtjust i höhoppningen.
Det bjöds på en hel del, bland annat teater och linedace. Tyvärr intresserade det inte tösan speciellt mkt. Hon ville hellre fara omkring och se på hästarna. När indianbyn öppnade fick vi se på lite ladgårdsdjur. Tösan blev förtjust i fåren och ville klappa och kalvarna tyckte hon luktade illa.
Sedan gick vi vidare mot guldvaskandet. Eftersom tösan är förtjust i vatten var det ju en självklar aktivitet för oss.
Dessutom hann vi med ponnyridning, några svänga i present shoppen, en tredjedels häst show och lite till. Under all denna tid hängde Bobo bara med. Han bytte famn emellanåt och jag tror helt ärligt inte att han var speciellt road av hela grejen. Men det är väl ingenting men kan förvänta sig av en 1-åring!
Vi avslutade dagen med middag i saloonen. Mamma och kompani beställde fläskkarré med potatis. Jag fick smaka av syster och det smakade bra. Till tösan beställde vi spagetti i och köttfärssås. Det var ett misstag. Ett stort misstag. Hon tvärvägrade och inte en goben ville äta upp. Med andra ord: det smakade inte bra!

Som jag skrev i början av inlägget: Det var en rolig dag. Helt klart. Skådespelarna var duktiga och levde sig in i rollen. Alla anställda hade tidsenliga kläder, byggnaderna var bra gjorda och hela alltihopa andades vilda västern. Jag kan rekommendera er att åka. Vi kommer nog åka dit igen nästa år, då tösan är lite större och förstår sig på teatern och kan uppskatta showerna lite mer.

Höoppningen
















Fler bilder finns som vanligt på Pixbox

Idag åker jag, barnen, goben, ett par systrar, mamma och A till Western Farm!
Mina förhoppningar är att det kommer bli en rolig och minnesvärd upplevelse. Jag hoppas på att vi kan minnas med detta med ett leende på läpparna under mörka höstkvällar.

Observera att jag använder ord som hoppas och förhoppningar. Risken för att allt bli kaos och slutar i fiasko finns ju. Bobo är så lite så han kommer inte förstå någonting. Dessutom har han någonting (tänder?) på gång just nu så gnäll, grin och skrik är väldigt vanlig inslag i vardagen. Planen är att ta med sjalen så han får gosa omkring i den. Det borde fungera. Dessutom älskar han utomhusaktiviteter, bara han slipper sitta i vagnen i mer än 20 min.
Tösan kanske uppskatta showen och de olika aktiviteterna lite mera än sin lillebror. Jag räknar med två möjliga utfall: Antingen tycker hon att allt är jättekul och vill själv prova rida på hästarna och skjuta med pistolerna eller så blir hon livrädd för allt och vill sitta i famnen under hela vistelsen där. Vi får hålla tummarna och hoppas på det bästa! Hur som helst så är sannolikheten för det första, önskade, alternativet 50% (ett önskat utfall av två möjliga).

Nej nu ska jag sörpla i mig kaffet och börja packa ihop allting. Blöjor, våtservetter, rena kläder, bananer, leksaksbilar, laddad kamera, en bok till bilresan och mkt, mkt mer. Jag förbereder mig på alla tänkbara vis och sedan är det bara att hålla tummarna för en härlig dag!