Som vanligt, efter barnens frukost, så sitter jag här med kaffekoppen. I desperat behov av lite energi.  Eller den där ”desperat behov av energi” biten är väl inte så där jättevanlig. Jag är en morgonmänniska i vanliga fall. Men igår blev det sent och när jag väl somnat kom goben hem och då blev jag vaken ett tag till.

Snart börjar det bli dags att slänga på ungarna kläderna. Sedan får jag väl fälla upp paraplyet och promenera iväg mot förskolan.
Frida och hennes kids skulle komma förbi idag efter att mina bustroll slutat, det ska bli kul. Så roligt när båda barnen är i samma ålder. Under eftermiddag gör jag nog en djupdykning ner i matematikböckerna. Ja, ändelsen i det sista ordet är rätt, matematikböckerna.

Ibland känns det som att tiden går för fort, som att någon snabbspolar framåt. Med när man sedan sitter hos ex grannen i soffan och ska försöka berätta om vad det är man har varit så upptagen med så … ja det finns nog egentligen inte så mkt att berätta om. Inskolningen med Bobo har vi ett par timmar på förmiddagen. Om vi slår ihop allt plockande, diska, dammsugande och annat städrelaterat så blir det väl ungefär en och en halvtimme varje dag. Jag brukar försöka lägga ett par timmar om dagen på böckerna, så det inte blir så kämpigt när skolan väl börjar.  Utomhusaktiviteten med ungarna, kvällspromenaderna, kvällsbadandet, middagsfixet, nattningen. Timmarna drar iväg.
Med dessa saker är väl egentligen ingenting man berättar om. Det är så fruktansvärt ointressant för utomstående. Ja till och med för en själv!