Jag älskar ungarnas förskola.
När tösan skulle börja förskolan tyckte jag att det var väldigt jobbigt. Jag hade läst och hört så många skräckhistorier. När vi började med inskolningen och jag lärde känna pedagogerna/”fröknarna” så började jag tycka om stället. Efter några veckor älskade jag stället. Personalen är så flexibla i allt. Det är aldrig några problem om man måste lämna lite tidigare eller hämta lite senare. När barnen gick 15-timmars veckor fick vi själva bestämma vilka dagar och tider som passade oss.
De stannar alltid upp och pratar när man hämtar och lämnar.
De hjälper alltid till med påklädningen när jag hämtar.

Idag ringde de efter lunch och sa att tösan hade fått feber och magsjukt. Så jag sprang dit för att hämta hem mina små trollungar. Fröken L satt med tösan på kontoret, och tösan såg verkligen inte kry ut. Så jag börja klä på henne medan fröken L gick och väckte Bobo. Sedan satte hon sig bredvid mig och klädde på honom.
Jag berättade för tösan att jag tagit med pulkan och att de skulle få åka pulka hem. Men det tyckte fröken L inte var en bra ide. Hon vet vart vi bor och att jag inte har något körkort så hon insisterade på att få köra hem oss. Det, mina kära läsare, kallar jag engagemang!

Nämnde jag att jag älskar barnens förskola?