Är det fler än jag som börja bli less på kylan?
Det märks på barnen att de inte fått göra sig av med all energi. Det märks på mitt humör att jag inte fått nog med frisk luft. Barnen busar runt och hoppa på soffan, på sängarna, på borden och på … ja på allt helt enkelt. Och jag har väldigt svårt att hantera det på ett vettigt och pedagogsikt sätt.
Jag är inte så känslig. Mina barn är inte så känsliga. Vi har täckbyxor, overaller, yllestumpor och fleece kläder. Vi går till förskolan i alla väder.  Men när det är – 23 grader så är man inte så jäkla sugen på att dra på ungarna alla kläder för att sedan vistas utomhus i ca 15 minuter eller hur länge de nu tar innan ungarnas kinder är rödare än Rudolfs mule. Speciellt inte då lillkillen stretar emot och gnäller från det att man tar fram kläderna tills han står färdigpåklädd. Hela den proceduren tar längre tid än de tar för oss att förfrysa tårna i denna eländiga kyla!  
Nog för att det brukar vara kallt men de här är ju inte klokt. Så här kallt brukar det då rakt av inte vara, det är inte normalt! Minusgrader går bra. Men vad hände med lagom? Mellanmjölks Sverige liksom, kom igen!

Vi vill ut och leka NU!

Ps. Jag är sjukt understimulerad och uttråkad, kom och rädda mig!