Igår åkte tösan till kära syster eftersom vi har haft tid till sunderbyn med bobo.
Vi kom till sunderbyn 15 min innan utsatt tid, som man brukar. Som tur är så är bobo väldigt lättroad. Vi fick nämligen sitta i väntrummet och vänta på läkaren i en timme. Efter att vi blivit hämtade därifrån fick vi vänta 15 min till. Satt och upprepade ”vi ska vara glada för att barnen har gratis sjukvård” och ”han är inte akut sjuk” för mig själv. Tur att vi inte hade bråttom.
Så när läkaren kom (hon bad så hemskt mkt om ursäkt för att vi fått vänta) tittade och kände hon lite på bobo. Sen sa hon ungefär så här ”ja de är ingen fara med honom. Han har blablabla och det kommer mest troligt att gå över av sig själv. De finns en lite risk för blablabla. Om det händer får han jätte ont och börja skrika och dra upp benen mot magen. Isf måste ni kommer in med en gång, men det brukar nästan aldrig hända. Ni får komma igen till våren så ska vi se hur det ser ut. Hej då”.

Då kände jag ungefär så här:
1. Har vi kört hela vägen från kalix och sedan suttit och väntat i nästan en och en halv timma för det?

2. Kunde de inte sagt det på sjukhuset i kalix?