(egentligen gårdagens men, men …)

Tösan: Mamma du måste smörja in mig! Mamma solen har bränt mig, du måste smörja in mig!
Jag: Mmm jag ska. Oj har du bränt dig där. Vänta ska jag hämta lite salva.

(Här kanske jag bör tillägga att det var några veckor sedan hon brände sig när hon var på husvagnssemester med sin mummu)

Tösan: Dumma sol, den har bränt mig… Nu är jag brun. Som moster Camilla. Jag tycker om moster Camilla.

Och alla tankar på den dumma solen som bränt henne var som bortblåsta!