saknar goben
Igår kom älskade goben hem en sväng. Tösan hade glömt sin Giraff i Haparanda och utan den på kvällen så blir det svårt. Väldigt svårt. Tyvärr var han ju tvungen att åka igen, arbetet börjar tidigt för honom och varken han eller jag vill att han ska behöva gå upp mitt i natten för att hinna i tid. Då är det bättre att han sover hos mor min.
Jag saknar honom när han är borta. Nu har det ju varit såhär i rätt många veckor och det är tärande. Att vara själv med barnen fungerar rätt bra. Visst kan det vara tufft, men vi fixar det. Jag, tösan och Bobo har hittat rutinger och lite små knep som får dagen att gå utan några större problem. På helgerna när goben kommer hem bryts dessa rutiner och … ja det blir helt enkelt lite kaotiskt. Rutinerna bryts. Han använder inte samma knep som jag när det kommer till tandborstningen, hårtvätteriet, matandet och liknande. Det är ingenting jag kräver att han ska. Han är vuxen, han är pappa till barnen och han gör som han anser att är bäst. Jag litar på honom. Men ibland vill man bara gapa ”GÖR SÅHÄR SÅ KOMMER DET GÅ MYCKET SMIDIGAR!”
Just nu är det en del nya saker på gång. Bobo lite svårt att sitta still när det är dags att äta. Därför har han börjat äta själv, då är all fokus på att förflytta skeden från tallriken till munnen och den söta lilla rumpan stannat på stolen. Men jag försöker hjälpa till, lite diskret, så att all mat inte hamnar på golvet. Tösan tycker inte om att borsta tänderna på kvällen men om man berättar en saga för henne så brukar det gå bra (”det var en gång en flicka som hette tösan och…”). Att tvätta håret på henne kan vara en riktig utmaning. Men låter man henne göra de mesta själv så brukar det gå utan allt för mycket skrik.
Ja ni förstår. Man tar till små knep för att göra vardagen enklare. Tyvärr är det svårt att hänga med i svängarna när man tvingas vara borta fem dagar i veckan. Nåja, nu är det sista veckan på Lapin för goben (fabriken läggs ner). Och även om det är synd på sitt sätt, en fast inkomst är ju alltid bra, så är jag glad. Det ska bli skönt att ha honom hemma hos oss igen!
Goben och jag. Semester i styvmors mammas stuga 2006
Jag saknar honom när han är borta. Nu har det ju varit såhär i rätt många veckor och det är tärande. Att vara själv med barnen fungerar rätt bra. Visst kan det vara tufft, men vi fixar det. Jag, tösan och Bobo har hittat rutinger och lite små knep som får dagen att gå utan några större problem. På helgerna när goben kommer hem bryts dessa rutiner och … ja det blir helt enkelt lite kaotiskt. Rutinerna bryts. Han använder inte samma knep som jag när det kommer till tandborstningen, hårtvätteriet, matandet och liknande. Det är ingenting jag kräver att han ska. Han är vuxen, han är pappa till barnen och han gör som han anser att är bäst. Jag litar på honom. Men ibland vill man bara gapa ”GÖR SÅHÄR SÅ KOMMER DET GÅ MYCKET SMIDIGAR!”
Just nu är det en del nya saker på gång. Bobo lite svårt att sitta still när det är dags att äta. Därför har han börjat äta själv, då är all fokus på att förflytta skeden från tallriken till munnen och den söta lilla rumpan stannat på stolen. Men jag försöker hjälpa till, lite diskret, så att all mat inte hamnar på golvet. Tösan tycker inte om att borsta tänderna på kvällen men om man berättar en saga för henne så brukar det gå bra (”det var en gång en flicka som hette tösan och…”). Att tvätta håret på henne kan vara en riktig utmaning. Men låter man henne göra de mesta själv så brukar det gå utan allt för mycket skrik.
Ja ni förstår. Man tar till små knep för att göra vardagen enklare. Tyvärr är det svårt att hänga med i svängarna när man tvingas vara borta fem dagar i veckan. Nåja, nu är det sista veckan på Lapin för goben (fabriken läggs ner). Och även om det är synd på sitt sätt, en fast inkomst är ju alltid bra, så är jag glad. Det ska bli skönt att ha honom hemma hos oss igen!
Goben och jag. Semester i styvmors mammas stuga 2006