Vädret igår var, som de flesta Kalixbor vet, mindre trevligt. Men mot kvällssidan sket jag fullständigt i det och slängde på ungarna regnkläder och sedan begav vi oss ut i blåsten och regnet. Då hade ungarna härjat runt i timtal och härjandet ledde till en hel del tårar hos båda två. Tårarna påverkade dock inte energinivån, nej fem sekunder efter att någon slagit sig så fortsatte de i samma takt.

Ute fick vi sällskap av T och hennes lille son. Efter några vändor i sandlådan, lite gungande, en hel del ”Du kan inte ta mig!”, några svänga upp på rutschkanan så plockade tösan ihop leksakerna och sa självmant ”Mamma kan vi gå in nu?”! Förstår ni? Hon ville in, helt utan påverkan från min sida!