För några dagar sedan läste jag klart Stephenie Myers ”Så länge vi båda andas”. Det är den fjärde, och avslutande, delen om Edwards och Bellas omöjliga kärlek som adlibris skriver.
Vi får lära känna vissa karaktärer på ett helt nytt sätt. Vi får en större inblick i den värld Edward levt i så länge.  Vampyrer, väntade och oväntade händelser, spänning, kärlek och en hel del övernaturliga inslag sammanfattar nog boken ganska bra.
Om ja ska vara helt ärlig så har jag aldrig varit speciellt förtjust i de första böckerna. Jag har läst dem, men mest bara för att. Jag skulle inte gå så långt som att kalla dem dåliga. Men det är ungdomsböcker. Ingenting är för djupgående, tempot hålls uppe och händelser avlöser varandra i en ganska snabb takt.
I den här fjärde boken har någonting hänt. Jag vet inte om det är författaren och hennes sätt att skriva som har mognat (övning ger färdighet tänker jag). Eller om tanken alltid varit att texten, handlingen och hela känslan skulle mogna tillsammans med karaktärerna. Hur som helst så märker jag skillnaden. Och jag gillar den.
Visst är det fortfarande ungdomsböcker. Men nu kan vi nog kalla det 15+.