Tankar som Jag har rätt och du har fel, varför inser du inte det?! dyker lätt upp i ett förhållande. Det kan gälla vad som helst. Och ibland är det så. Ibland har Jag verkligen rätt.
Om Goben skulle påstå att han har diskat idag så skulle det påstående vara felaktigt då det var jag som tog tag i diskberget efter att jag nattat ungarna idag.
Sen kan Goben komma och säga att han har diskat. Och vet ni vad? Det kanske stämmer. Kanske ställde han sig och diskade en vällingflaska tidigare idag utan att jag såg det. Men enligt mig, som tog tag i det där diskberget, är det jag som har diskat idag. Det är min uppfattning och upplevelse angående tisdagsdisken. Och mina upplevelser är min verklighet.

Goben upplevde mig ofta som sur förut. Det var jag inte, inte så ofta i vart fall, utan det handlade oftast om att jag var trött, stressad eller är djupt försjunken i mina egna tankar. För mig var det lätt att påstå att han hade fel. Jag var ju inte sur! Men han upplevde mig verkligen som sur och det kan jag inte ta ifrån honom. Hans upplevelse är hans verklighet.

Jag kan stå och skrika JAG HAR RÄTT, JAG HAR RÄTT, JAG HAR RÄTT tills jag tappar rösten och det skulle inte förändra det faktum Goben har upplevt det jag anser mig ha rätt i på ett helt annat sätt. Mest troligt skulle han hålla med mig endå då han är världens bästa och låter mig få rätt de gånger jag verklige, verklige vill ha rätt (även om jag har fel!).

Mina upplevelser är min verklighet. Dina upplevelser är din verklighet. Man får inte glömma bort det. Det finns sällan något rätt och fel, bara olika sätt att uppleva situationer. Olika sätt att uppfatta verkligheten. Någonting som är glädjefyllt för mig kan vara stressfyllt för dig. Det gör varken min känsla av glädje eller din känsla av stress felaktig. Det betyder bara att vi är olika!