Jag har så mycket kärlek att ge er mina små
Jag hoppas och önskar att ni ser, att ni känner och att ni får
Och att ni en dag kan känna och kan ge
Det jag oundvikligt känner för er

Just i detta nu sitter jag här och njuter av en kopp morgonkaffe. Underbara, underbara morgonkaffe. Morgonkaffet smakar alltid lika bra, vart man än bor!
Barnens nyvakna röster hörs ifrån de andra rummen, likaså Gobens. Snart kommer de in i köket och då är det dags för frukost och alla andra morgonbestyr. Därefter följer en förmiddag på förskolan för barnen. Själv vet jag inte vad vi lite äldre medlemmar av familjen ska pyssla med. Kanske tar vi oss en runda på stan. Vi gjorde ett tappert försök igår men med två små uttråkade bustroll fick vi ge upp rätt fort.


Bilden är tagen i den gamla lägenheten.

Jag vet att de finns några stycken här som är nyfikna på hur lägenheten ser ut.
Eftersom vi flyttade från 83 kvadrat till 115 kvadrat och vi dessutom lämnade kvar soffan i Kalix så är det rätt tomt. Men efter en del fixande och trixande börjar det kännas som ett riktigt hem.
Barnens rum var nog bland de första som stod färdiga.
Idag ska vi borra upp en hylla i Tösans rum och efter det ska jag försöka knäppa några bilder.
Tills vidare får ni kika på dessa som är tagna i Bobos rum:

 

Här kommer några bilder från stan:





Vi var på turistbyrån för att hämta hem en karta. Det är lite småklurigt att hitta om man inte har tillgång till en sådan!

God morgon önskar en relativt utvilad, men fortfarande småsjuk, jag.
Det var egentligen meningen att Goben skulle komma hem idag, eller ikväll. Men eftersom jag insjuknat i detta elände kom han hem redan i lördags. Att vara sjuk i en helt ny stad är lite … nervöst. Att inte hitta till sjukhuset eller vårdcentralen, att inte hitta till apoteket, att inte ens komma ut på internet för att kunna ta reda på dessa saker … ja man känner sig rätt liten och hjälplös.
Som tur är så är vi inte helt själv. Det finns en del fina människor här som vi har haft turen att känna. Och dessutom har vi ett lager av diverse värktabletter och andra bra att ha saker sedan sist. Och om vi inte hade haft det så finns det ju Ica. Men endå… Det är aldrig roligt att vara sjuk!

För två veckor sedan:

Nu befinner vi oss i Umeå. Det finns en hel del att berätta och massvis med bilder att visa. Och det finns miljoner saker vi måste göra, ta reda på och fixa innan skolan börjar och innan vi kan känns oss helt hemma här. Tiden behöver helt enkelt prioriteras. Inläggen kommer i omgångar. Det skulle hur sim helst bli för rörigt att skriva om allt rakt upp och ner!
Just nu är jag sjuk, igen. Halsfluss 2.0. Dock inte lika illa som sist.
Jag är endå i behov av vila och kommer antagligen sitta här en hel del. För rastlös för sängen men för slutkörd för ordentlig fysisk aktivitet.

Idag fick vi äntligen internet. Redan innan flytten visste jag att vi skulle vara utan internet ett tag. Och efter att ha funderat på det tänkte jag att det skulle vara rätt skönt, inga problem liksom. Jag har klarat mig utan bloggen, utan facebook och allt annat. Men vissa saker … Helt plötsligt blev det jobbigt och krångligt att kolla bankkontot, att ta reda på telefonnummer och lokalisera gator och adresser. Helt plötsligt fick vi börja använda bankomater för att få ut kontoutdrag, saldo på papper, och besöka turistbyrån för att hämta papperskartor!


Hissen här hemma, vi får trycka på nr 6!



Området kring huset

Vi bor i huset som syns på bilden

Imorgon flyttar vi! Nu börjar de där nerverna göra sig påminda. Nervös, nervös, nervös!
Nu är så gott som allting nerpackat. Förrådet måste gås igenom med det får vi göra efter att Goben kommer hem, om ingen vill komma hit och passa barnen medan jag gör det nu under dagen?

Solen verkar skina fint idag. Jag borde verkligen försöka spendera lite tid utomhus med barnen så de får leka av sig. Det har blivit en hel del innetid på senaste då ajg först varit sjuk och sedan spenderat sjukt många timmar bland flyttlådorna.
Innan uteleken måste jag bara packa klart, ringa ett par samtal och … Hmm… jag är ganska säker på att det vara något mer jag skulle göra…

God morgon!

De senaste dagarna har sepnderats med att försöka ta det lugnt i kombination med att försöka packa. Lyckat? Mjaa… I ärlighetens namn är väl själva packandet inte en speciellt fysisk aktivitete men när man lägger till två trollungar och halsfluss (som helt klart är på bättringsvägar!) så blir det lite anträngande.
Hur som helst så går det framåt. Vi har lådor i staplade i köket, i vardagsrummet, i hallen och i trollens sovrum. Ja i alla rum förutom toaletterna helt enkelt!  Jag hade tänkte ta en bild men insåg sedan att både kameran och sladden är nedpackade. Och nej, jag tänker inte gräva upp dem igen!

Ja det var verkligen en dunderkur läkaren skrev ut åt mig!
Visst, jag är fortfarande trött, jag har fortfarande ont i huvudet, ont i öronen och halsen är fortfarande svullen och rösten använder jag inte om jag inte måste. Men Just i detta nu sitter jag och lyckas få i mig en varma koppen. Det hade jag aldrig lyckats med igår!
I samband med att sjukdomen börjat dra sig tillbaka inser jag hur mycket jag inte kommer hinna göra innan vi flyttar nu när dessa dagar spenderats i sängen/soffan/datastolen.

Nåja, förlorad tid går inte att ta igen. Och jag har verkligen varit i behov av denna vila!
Jag lär nog behöva ännu mera vila innan jag kan sätta igång på allvar. Denna dag lär spenderas sittande och liggande. Fast jag har smygstartat lite genom att tömma och fylla diskmaskinen!

Då har jag vart hos farbror doktorn. Det räckte med att han kände på mina halsmandlar för att han skulle konstatera att ”ja, du är sjuk”. Sedan tog han sig en lite titt och sa ”det här tar vi inte ens prover på, jag ska skriva ut en dunderkur åt dig”. Han blev nog något fascinerad av min svullna hals för sedan vill han ta bilder på eländet.  
Efter att halsmandlarna lekt fotomodeller begav jag mig till apoteket och hämtade ut antibiotika. Förhoppningsvis tillfrisknar jag snart. Tio dagars kur och tre dagars vila ordinerades.

Just nu kan jag knappt svälja någonting. Jag köpte hem blåbärsoppa i hopp om att få i mig någonting men nej. Det river och skär i halsen för mkt. Blodsmak. Smärta. Elände.
Huvudvärken har också tilltagit. Jag hoppas verkligen Iprenen hjälper snart.

Å vad jag ogillar att vara sjuk. Jag saknar all energi, jag saknar att flänga runt och fixa. Jag saknar att kunna svälja utan att vilja skrika rätt ut efteråt!
Eller ja… ibland kan det vara mysigt att vara sjuk. När man är lite så där ”små hängig” och inte är själv med barnen. När man kan krypa ner i sängen och bli ompysslad. När man får vila och se på tv och blir serverad på sängen. Tyvärr är läget inte så just nu.  Min finaste Gobe måste vara borta denna vecka, så är det bara.

Sedan måste jag säga att jag är väldigt glad över att jag tog tag i packningen så pass tidigt som jag gjorde. Jag förstår att vissa tycker att jag började onödigt tidigt. Men vet ni vad? Det är jag glad över! Annars hade vi stått här med helt tomma flyttlådor, med Goben borta på arbetet och med mig som är sjukare än sjukast! Då hade det blivit riktigt jobbigt att hinna få ner allt i lådorna innan flyttlasset drar iväg!

Vilken eländig natt jag har haft. Feber har gjort sig påmind. Jag har svettats som aldrig förr för att sedan börja frysa och sova med dubbla täcken, pyjamas och strumpor. Ja, strumpor! Jag sover aldrig med strumpor, aldrig. Men i natt behövdes de. Min hals är så svullen att jag knappt kan svälja, mina ögon rinner och hela min kropp värker. Eländes elände!

För en timme sedan har jag lämnat barnen på förskolan. Nu halvligger jag här och försöker inta diverse varma drycker. Synd att det ska vara så förbannat smärtsamt.
Nåja. Det måste väl bli sämre innan det kan bli bättre.

Planen var att vila igår för att ta tag i packningen idag. Men så länge den här förkylningen har ett så här hårt grepp om mig lär det inte hända mycket.

I vanliga fall hade jag också varit en av dem som njuter av att hösten knackar på dörren. Regn, rusk, vind och småmulet. De perfekta ingredienserna för att tända en massa ljus och mysa med en kopp te!
Och te har jag druckit idag. Men inte för att det är mysigt. Nej jag har druckit det för att min hals har fått frispel. Jag förstord ju det här, bara för att jag blivit klar på arbetet så blir jag sjuk. Först ungarna och nu jag.
Min hals gör ont, jag kan knappt svälja, min näsa rinner, mina leder värker och jag fryser. Och det är måndag, och det är en jämn vecka, vilket betyder att älskade Goben har åkt iväg till Kiruna. Så nu är jag själv med barnen och allt packande. Tur att Goben har fixat och donat med massvis av lådor undertiden jag jobbat.  Och vilken tur att vi har Finrexin!

Idag har jag sista dagen på jobbet! Dessa åtta veckor har gått relativt snabbt. Jag har lärt känna ett gäng människor och stora delar av detta gäng är riktigt härliga. Jag har fått en inblick i äldreomsorgen och också i andra människors liv. Det har helt enkelt varit väldigt lärorikt.
Idag har jag en delad tur. Det betyder (för er som inte vet) att jag arbetar från 7-21 och är ledig mellan 12-16. Mindre roliga turer men det får duga.



När detta är över ska det bli skönt att få fokusera på flytten och på att umgås med folket veckan innan vi drar!