Vilken eländig natt jag har haft. Feber har gjort sig påmind. Jag har svettats som aldrig förr för att sedan börja frysa och sova med dubbla täcken, pyjamas och strumpor. Ja, strumpor! Jag sover aldrig med strumpor, aldrig. Men i natt behövdes de. Min hals är så svullen att jag knappt kan svälja, mina ögon rinner och hela min kropp värker. Eländes elände!

För en timme sedan har jag lämnat barnen på förskolan. Nu halvligger jag här och försöker inta diverse varma drycker. Synd att det ska vara så förbannat smärtsamt.
Nåja. Det måste väl bli sämre innan det kan bli bättre.

Planen var att vila igår för att ta tag i packningen idag. Men så länge den här förkylningen har ett så här hårt grepp om mig lär det inte hända mycket.