Nu rusar dagarna förbi så där sinnesjukt fort igen. Själv står man bara där och ser på. Detta är dock någonting jag tacksamt tar emot. Denna årstid… Detta mörker…
Sinnestämningen pendlar mellan avgrundsdjup förtvivlan och sprudlande lycka. Timmarna i sägen blir fler och fler samtidigt som ringarna under ögonen blir mörkare och mörkare.
Det är näst intill otroligt hur en årstid och avsaknaden av solljus kan påverka en människa.

Som tur är så vet vi alla att ljuset återvänder. Tids nog.