Vad konstig jag bli av att gå hemma. Jag hittar verkligen inget bättre ord än konstig. Jag känner mig rastlös och seg på samma gång. Understimulerad och trött. Jag har svårt att komma igång med saker som jag vanligtvis gör utan att reflektera över det. Nu tänker jag på saker som att plocka, städa och dona.

Jag känner stor press på mig angående studierna som jag borde börjat med men som inte riktigt fungerar då jag är hemma med mina två yrväder. Nåja. Det får börja fungera snart helt enkelt. Jag måste bara komma mig till biblioteket så jag får tag i boken jag behöver.
Jag väntar på tandläkartiden och känner stor nervositet som stundvis övergår i skräck. Detta har jag ju tid att fundera över dagarna lång när jag inte sysselsätter hjärnan med så mycket mer än ”I ett hus i skogens slut”.
Tösan har problem med sitt problem igen vilket inte heller underlättar vardagen. Bobo har också börjat få lite problem men på ett annat plan.

Jag vet att stressen kommer sätt in och endå går jag bara här. Så känner jag. Men vi har ju faktiskt jullov! Varför kan jag inte bara släppa lite skit och fokusera på det? De är inte alla förunnat att kunna stanna hemma med sina småtroll i flera veckor under julen! Jag vill ju kunna njuta av det. Om exakt en vecka är ju allting som det brukar vara igen. Och då antar jag att jag längtar tillbaka.