Å vilken situation vi har hamnat i nu!
Vår älskade Ådi har ju som bekant varit borta i över ett halvår. I början av veckan dök han helt plötsligt upp kring barnens förskolan. En vecka efter att vi skaffat oss en ny katt!
Goben, som lämnade barnen just den dagen, tog med honom hem.  Han var i väldigt fint skick så jag antar att hittat sig ett nytt hem. Annars hade han inte varit i så fin form, välnärd och glasig päls.
Ådi har aldrig kommit överrens med andra katter och han var ju lagom förbannad på Tesla (den nya katten).  Det var bråk och fräsande åt höger och vänster, från Ådis sida. Tesla är väldigt skygg och försökte gömma sig som han alltid gör. Efter ett tag försökte Ådi ta sig ut. Han stod vid dörren och jamade i flera minuter. Tillslut beslutade vi att släppa ut honom och tänkte att antingen kommer han tillbaka till oss eller så vill h an till sin nya familj. Det är hans beslut, jag vill inte tvinga honom att vara här hemma om han inte vill de. Och så var han borta i flera dagar. Tills idag då han dök upp igen. Och nu är det bråk och fräsande igen. Och mina ögon kliar. Två katter är nog för mycket för mig som är lite känslig.
Ja de är en förbannat svår sits. Jag vill inte släppa ut Ådi då risken för att han försvinner igen är stor. Men han är en van utekatt och det kommer inte fungera att ha honom inne.
Att göra sig av med/placera om Tesla känns inte heller som ett alternativ. Han har ju just börjat bli bekväm här hemma och vi har skapat känslomässiga band till honom.  

Blir det någons slags delad vårdnad om Ådi nu? Ja vi får väl se … Han verkar som sagt må bra i sin nya familj. Kanske kommer han och hälsar på oss lite ibland?