Imorse åkte Goben. 05.00 ringde klockan och några minuter efter det begav han sig av.
Det känns lite konstigt. Det är ju inte förstå gången jag blir själv med barnen och jag är inte ledsen eller fylld av sorg bara för att han inte är här. Jag är snarare glad och förväntansfylld för hans skull. Förhoppningsvis trivs han där borta, både på arbetet och på boendet. Men visst är det lite tomt. Visst oroar jag mig lite för hur det ska gå. Barnen är väldigt fäst vid sin far och han är en så stor del av vår vardag. Dessutom är vi vana vid att ha honom här. Han har ju varit arbetslös och tagit hand om både det ena och det andra ett tag.

Det ska bli kul att få det första samtalet ifrån honom. Hör hur det går vad han tyckt och vad ha tror. Det ska bli skönt att få veta om han blir borta 7dagar eller 4 dagar.

Nu ska jag fylla på min kaffekopp och börja göra någonting vettigt.