Ja då har jag snart avklarat mitt första dygn som gräsänka.
Visst saknar jag min finaste Goben men jag har egentligen inga större problem med att klara mig utan honom. Det är skönt att få sakna, det är skönt att få inse vad man egentligen gör varandra i vardagen och det är skönt att få bevisa för sig själv att man kan.
Han är min finaste, min älskade och någon jag vill ha med i mitt liv tills den dag jag inte finns här längre. Han är någon att lita på, någon som finns där och dessutom en rolig en! Men i vardagen är det lätt att glömma bort. All ”vad ska vi äta idag”, ”kan du ta disken för jag orkar inte” och ”god morgon före f*n” blir det lätt lite … ja de blir ju som det blir.
Det gäller att se de positiva i situationen. Visst är han borta nu. Men det är bra att få sakna. Och dessutom kommer vi få ha honom hemma 7 dagar i streck!

Denna första dag som ”ensamstående” har passerat utan större problem. Förmiddagen spenderades delvis hemma och delvis hos Tarja. Efter dagsvilan kikade vi förbi barnens fsk och lämnade schema för veckan. Sedan kikade vi förbi min skola och hämtade upp mitt betyg. Därefter tog vi oss hem via strandpromenaden och avslutade med ett besök hos Elin. Allt som allt befann vi oss utanför hemmet mellan 13-16. Efter middagen roade sig barnen så font på egen hand medan jag tog hand om alla hushållsysslor. De har börjat leka så fint tillsammans.
Läggningen gick utan problem. Nu återstår det att se hur natten går. Önska mig lycka till!