Förhoppningarna om tio timmar sömn var förgäves. Dock fick jag mig nästan sju. Det måste väl också räknas och räcka till! :)

Idag, eller ikväll om man nu ska vara noga, är jag bjuden på tentafest. Och som jag har sett fram emot det. Att få fira att det äntligen är över och att vi överlevde. Men så har vi fått oss en liten (stor) sjukling här hemma. Och då vill jag nog inte gå. Jag vet ju själv hur fruktansvärt jobbigt det kan vara att behöva ta hand om barn samtidigt som man tror att man ska avlida i den närvarande sjukdomen!

Nej nu börjar det bli dags att ta tag i det här. Någon slags frukost ska tillagas och ringarna under ögonen ska täckas.