Å vad trött jag är. Man märker att det är höst/slutet av hösten och dagsljuset försvinner allt mer och mer. Det påverkar mig så mkt. Det känns som om jag skulle kunna sova ett dygn, minst! Men sådana tokigheter har vi inte tid för. Nu börjar det bli dags att hälla upp en kopp kaffe och bege sig mot sminkväskan.

Idag åker Goben också. Det känns väldigt tråkigt. Jag vill inte. Men tanke på hur trött jag är så förstår jag inte hu det är meningen att jag ska orkar med allt själv. Tur man klarar mer än man tror!