Vi har haft lite otur med sjukdom sedan vi flyttade hit. Men hittills är det bara Bobo som behövt söka hjälp.
I Umeå finns det flera hälsocentraler, vilket är ett annat ord för vårdcentral. Det finns bland annat ett här i Mariehem. Det är rätt skönt, då är det nära när man ska uppsöka dem. Sedan finns sjukhuset och akuten. Till akuten far man om man har något livshotande, eller att man har tappat en arm eller något sådant. Men om man blir lite småsjuk på kvällar eller helger, så där som Bobo nu har varit, då ska man uppsöka primärvårdsjouren.
Jag har inga problem med att se fördelen med dessa uppdelningar, speciellt inte när man befinner sig i en lite större stad. Det jag däremot har problem med är att hitta!

Igår besökte vi primärvårdsjouren för andra gånge med Bobo. Första gången var Goben med och körde oss. Inga problem, den karln hittar överallt och ingenstans! Bobo fick en diagnos och vi fick köpa hem en salva. Inget mer med det.
I lördags morse upplevde jag att hans besvär blivit värre. Så vi ringde 1177 som sig bör och fick order om att åka in med honom, igen.  Nu är ju Goben på arbete så vi fick promenera. Med kartan i högsta hugg! Som tur var hittade vi utan några större problem.
Efter en del tittande, väntande och lite mer tittande fick vi en antibiotika kur och en ny salva. Sedan fick den här mamman snällt och fint hitta sjukhuset där närmaste apotek var placerat. Efter att ha fråga om vägen 3 gånger hittade vi dit också!
Allt som allt tog det lilla äventyret  strax över 3 timmar.

Lek och bus


På primärvårdsjouren


På väg hem

Springer sista biten

Och jag måste säga att de kändes rätt bra efteråt. Att klara det själv. Att faktiskt få ungarna från punkt A till punkt B, att faktiskt hitta från punkt A till punkt B. Helt själv!