Just nu sitter jag här och känner att det finns väldigt många saker jag borde göra men jag orkar inte. Jag är segstartad och allmänt ovillig till att göra någonting alls.
Den senaste tiden har bestått av så många förändringar och sjukdom. Jag känner mig utmattad! Tyvärr verkar det inte finnas tid för vila. Det är hela tiden något som ska göras, köpas, kollas upp eller fixas. Att stanna hemma en hel dag för att bara vara verkar uteslutet.
Samtidigt känns det spännande. Utmanande. Ja till och med roligt! Jag vet att allt blir bättre för varje dag som går. Lägenheten börjar kännas som hem, nu ska vi bara få hit en soffa och få upp lite krokar så är det perfekt. Allt annat småplock går att leva utan, de kommer med tiden. Ett hem byggs allteftersom. Det behövs tid.
Barnen verkar trivas på förskolan. Pedagogerna säger att småtrollen har kommit in i gruppen nu och de är glada varje gång vi smyger in i lokalerna. Sedan blir de ännu gladare när de upptäcker att vi är där.
Och snart, alldeles snart, börjar jag skolan. Uh, vad spännande. Vilken utmaning!


En av vägarna till Uni.